Igår kväll kräktes Gottfrid igen. Två dygn hann han vara "friskförklarad". Han sov oroligt i natt men annars har det varit som om det aldrig hade hänt. Glad, matfrisk och pigg. Kanske var det en reaktion på den starka maten igår för han är inte alls som han var förra veckan. Vad det beror på kan man ju aldrig veta säkert men Jonas har vabbat idag och i morgon jobbar han natt så då kan vi bytas av. För att vara på den säkra sidan med ev smitta nu så tvättar vi allt! Handdukar, filtar, kuddar, kläder osv. Kokar nappar, pipmuggar, tandborste och leksaker. Och spritar! Spritar händer och allt vi inte kan diska eller koka. Hoppas vi blir av med skiten nu för i helgen ska vi åka bort och fira Jenny, Gustav, Helena och påsken i Vik.

Ikväll bryts husarresten äntligen för då kommer Jonas hem igen! Magsjukan var tyvärr inte slut i onsdags för igår morse efter att jag både hunnit duscha, fixa håret och sminka mig - helt inställd på att åka till jobbet - så fick Gottfrod diarré. Det var bara att acceptera att det fick bli två dygn till hemma. Det blev bara en sån blöja igår och på kvällen kunde jag spola ner det han producerat. Med andra ord verkar magen vara ok nu men vi håller hårt på de två dygnen för att vara på den säkra sidan och inte smitta ner nån. Jag har inte kännt några symtom och för Gottfrid passerade det ju rätt lindrigt trots allt. Jag borde alltså inte klaga men jag tycker det är sååå långtråkigt att vara hemma från jobbet. Det är inga problem att behöva ta hand om sitt barn, det är rent av mysigt att få så mycket tid tillsammans, men så tråkigt att vara isolerad i hemmet och inte träffa en annan människa på flera dagar. Det är ju inte så gynnsamt för ekonomin heller... Fast ska man vara magsjuk så ska man bo som vi gör i alla fall. Man kan gå ut utan att riskera att smitta någon annan och tvätta precis hur och när man känner för det. Att bo i trång lägenhet utan egen tvättmaskin med magsjuka barn måste vara riktigt jobbigt.

Förutom Jonas ska även mina föräldrars komma ikväll. De kommer på kvällen när Gottfrid sover så det hinner gå två dygn innan de träffar honom. Förhoppningsvis är det en frisk och pigg pojke som får leka med mormor och morfar hela lördagen.

Att räkna timmarna har fått en ny innebörd, för jag räknar ner till ingenting! Jag vill inte att det ska komma en spya till! I måndags när jag lämnade Gottfrid på förskolan stod en lapp på dörren om att magsjukan hade kommit. Det skulle väl vara typiskt om han fick det nu när Jonas är borta hela veckan. Han var gnällig och trött på kvällen när jag hämtade honom och åt lite dåligt med kvällsmat. På morgonen när vi vaknade var har fortfarande gnällig och inte så sugen på mat men vi tog oss igenom morgonrutiner och jag skulle precis klä på mig och sedan åka till förskolan när han spydde helt oväntat. Det var ju bara att ställa in dagen. Efter nån timme fick han en rostad smörgås med smör och sen däckade han i soffan. Efter en timme vaknade han och kräktes igen. Sedan har det varit kräkfritt och han har ätit ganska bra vid alla måltider men varit tröttare än vanligt. Hoppas, hoppas, hoppas att natten också blir lugn för det här är verkligen inte roligt. Helt isolerad och bara vänta på att de där magiska 48 timmarna ska passera. Samtidigt som det är skönt att han inte har kräkts mer så våndas jag för att det kan bli mer och att det i så fall blir minst två dygn till utan att träffa en annan vuxen. Det är tur att Gottfrid är världens, smartaste, gosigaste och roligaste lille kille så jag står ut med att han har en väldigt bestämd vilja och får vansinniga utbrott när han är trött och inte får som han vill. Alla kramar, pussar och härliga skratt kompenserar utbrotten med råge men i morgon vill jag få åka till jobbet så nu ska han sova hela natten och vara frisk :-). För den petige som funderar på om det verkligen hinner bli 48 timmar så kan jag lugna med att det var bestämt sedan tidigare att han ska spendera förmiddagen med sin farmor och hon lämnar honom vid 11 när hon åker till jobbet och då hinner det gå 49 ;-). Jaja nu ska jag inte ropa hej förrän vi har tagit oss förbi natten...

Just nu är det på tok för tyst på gården, men ändå lite skönt.

Det är ett hektiskt liv att jobba heltid och dessutom studera på halvfart när man äger en gård, har djur och är mamma men med lite planering och självdiciplin så går det. Utan Jonas hade det inte varit möjligt.
Nästa vecka åker Jonas till fjällen och fiskar. För att det skulle bli möjligt för honom var jag tvungen att få ro att skriva tenta i helgen. Det bästa sättet att få ro är väl att jag och Gottfrid åker till kusinerna i Vik över helgen tänkte Jonas och jag blev själv hemma kvar med hundarna och katten. Det känns mycket märkligt måste jag säga. Jag försöker njuta men det är faktiskt mest långtråkigt att vara ensam hemma. Särskilt med tanke på att jag blev färdig med tentan redan halv fyra idag. Sedan jag blev klar med tentan har jag tittat på tv, gått en skogspromendad en timme med hundarna och krattat igen gropar i vår väg till solen gick ner, lagat middag för en som jag åt framför datorn och börjat knåpa på den sista uppgiften på den här delkursen. Ändå känns det som om jag inte får gjort någonting. Dagen går aldeles för långsamt när man är ensam. Det är svårt att tänka sig att jag var ensam varje dag för bara några år sedan. Då föredrar jag mitt hektiska liv jag har nu hundra gånger mer. Kom hem nu killar!

Våren kommer tidigt i år här på Söderängen och då kliar det i fingrarna på oss. Helgen inleddes med sociala förtecken och fredagen och lördagen har ägnats åt fest, Gottfridgos och långpromenad i solen för min del, kompishäng för oss båda och en kväll på tu man hand inklusive sovmorgon då Gottfrid sov hos farmor och farfar inatt. Vid tio idag var det dock omöjligt att motstå de kliande fingrarna så efter att vi åkte och hämtade vår ögonsten var vi ute hela dagen. Vi grillade korv till lunch.

Jag planterade vårblommor på farstutrappan.

Gottfrid missförstod det hela med att plantera blommor och hann välta ut färdiga krukor och äta både jord och lecakulor. Sedan började han slåss med katten. Det var slutliga tecknet på att middagsvilan var i antågande. I över två timmar sov han sedan gott i vagnen medan vi städade ut på logen. Nu är det helt tömt och redo för nytt golv.

Det gamla furubordet som stått där inne slipade jag av lite för att se om det kan vara värt att måla. Det verkar vara i fint skick även om skivan har slagit sig. Vi har tagit in det nu och det ska få stå och torka ur i några veckor så får vi se om det blir vårt "nya" köksbord. Det köksbordet vi har nu är både fult och opraktiskt och om lite färg kan ge oss ett snyggt och praktiskt bord så är det värt några timmars jobb.

Kvällen har ägnats åt tv-mys i pyjamas med mamma, dans till pappas gitarr och nässpray-bus med båda för Gottfrids del. Tvätt, och rättning för min del. Rymmande Ajna och älgsugen Hilda samt ishockey på TV för Jonas del. Nu ska jag sova gott!

Just nu är vardagen starkt närvarande på ett skönt sätt. Rutinerna rullar på och dagarna är fulla med ganska ointressanta saker i ögonen på utomstående. Vakna, frukost, jobba/dagis/hemmafix, middag, tv, läggning, plugg/jobb/tvätt/disk, hundar och slutligen ca 6 timmars sömn. Sedan börjar det om. Alltså inte så mycket att skriva om. Vårkänslorna är dock starka och funderingar, planeringar och projekt inför det varma halvåret är i startgroparna. Snart ska granarna avverkas, sen ska logen få nytt golv osv.

Till helgen ska vi låna ut Gottfrid. Då ska vi ägna åt oss åt varandra och planera inför en av sensommarens/höstens stora händelser...

I en hel vecka har jag haft förmånen att vara hemma med Gottfrid dygnet runt. Det är mysigt att umgås med honom men det blir snabbt jobbigt för han har mycket energi och har blivit så stor att han behöver aktiveras utanför husets fyra väggar. Varje dag den här veckan har vi haft någon aktivitet och alla har varit i stort sett gratis. Här kommer en snabbgenomgång:

? Måndag
Vi startade dagen i Branäs med att åka pulka och "leka" städning. Sedan blev det några timmar i bilen, mat på pizzeria, tokig mor som fick organiseringsdille när vi kom hem och vände uppochner på halva nedervåningen och slutligen middag hos farmor och farfar.

? Tisdag
Vi hade en lugn förmiddag, eller jag hade, Gottfrid kutade runt runt och skrek och stojade. När jag fick nog av hans ändlösa energi åkte vi en tur till biblioteket. Vilket drömställe för en bokälskande pojke! Sedan tog vi en tur till affären och lagade god mat inför att Jonas skulle komma hem.

? Onsdag
Speedy Gonzales var i farten så fort han slog upp sina små blå. Pappan i huset var trött och skulle jobba natt. Jag och Gottfrid åkte till öppna förskolan. Eftermiddagen spenderade vi ute på gården. Han ville inte gå in. Till sist mutade jag honom med kakor för att få in honom i huset...

? Torsdag
Öppna förskolan igen och BVC. Han visade sig som vanlig från sin allra charmigaste sida och skrek knappt nånting när han fick vaccinationssprutan. 81 cm lång 12,2kg tung och precis perfekt i utvecklingen (tycker vi åtminstone). Efter en lååång tupplur åkte vi sedan hela familjen till gammelmoster Ann-Catrin och fikade.

?Fredag
Jonas jobbade igen. Jag och Gottfrid gjorde stan, köpte nya vantar och vin och var och fikade. Sedan storhandlade vi på MAXI. Gottfrid lärde sig att använda självscannern och allt var frid och fröjd tills han ville testa att skicka på scannern som tvärdog av behandlingen. Efter shoppingturen åkte vi till Brandstationen och hälsade på en liten stund. Fredagsmyset bestod av räkor och hemgjord aioli. Gottfrid tyckte att räkorna var usch! Blev en kall korv... Han var nöjd, jag blev förkyld trots all vitlök och Jonas var trött men det blev trots det fredagsmys i soffan och en hel del tvättande under kvällen. Tvättstugan är min fristad ;-)

? Lördag
Vi hade röjardag. Jag röjde på vinden och kastade ut en del skräp. Jonas var på logen och röjde och eldade gammalt virke som stått och samlat damm inför bra att ha dagar som aldrig kommer. Vi ska göra nytt golv på logen under våren så det som står där inne ska slängas eller flyttas. Gottfrid hjäpte till efter bästa förmåga och provsmakade på det mesta han kom åt. Behandling mot mask i magen kan vara att vänta. Han älskar att åka med på fyrhjulingen och få vara med och hjälpa till när vi fixar. När jag kom ut och fikade med dem tackade Jonas för kaffet och gick mot brädhögen igen. Gottfrid var direkt på fötterna han med, sade: "Tack, tack" och vinkade glatt åt mig precis innan han störtdök rakt ner i snön. Det är så fantastiskt att se världen ur hans ögon och uppskatta alla små vardagssaker som stora äventyr.

[Bild]

? Söndag
Idag har vi faktiskt bara varit hemma och mest varit inomhus. Det har snöat hela dagen, stora, blöta flingor. Jag försökte gå en promenad med hundar och pulka men det blev alldeles för tungt att dra pulkan och vagn hade inte heller funkat idag. Istället har han hjälpt mig med tvätten, matlagningen och virvlat fram som en storm och spridit saker omkring sig. Vi har haft en överkonsumtion av vitlök i helgen och ingen av oss kan vistas med andra människor för tillfället ;-). Jonas har trots det åkt upp till Branäs för att jobba några extra pass men han kommer hem redan i morgon igen i tid för att kunna hämta Gottfrid på förskolan.

några bilder krånglade när de skulle laddas upp. Här kommer de