Igår var en trevlig dag för hela familjen. Jag inledde visserligen dagen med att skriva på min tenta och var på risigt hemtenta humör men det skakade jag av mig på vägen till Karlstad. Hela familjen var medbjudna på hockey och resturang. Vi var ett härligt glatt gäng på 16 personer. För Gottfrid var det första gången på hockey. Han fattade ingenting av spelet men hade roligt ändå för det händer ju så mycket annat på en hockeymatch. Det bästa var vargmaskoten innan matchen började och ismaskinen. Här är lite bilder.

Hörselskydden var på nästan hela tiden. Han är van att ha dem på så det känns skönt när man åker iväg på högljudda evenemang att man kan ha dem med. Det är faktiskt väldigt högljutt på hockey och många intryck för en liten hjärna. Han var på toppenhumör precis hela dagen även om Färjestad fick storstryk.

Efter matchen skulle resten av vårt sällskap festa vidare på stadshotellet. Vi tänkte först att det inte var en särskilt lämplig miljö för en tvååring men eftersom matchen var slut redan kl sju bestämde vi att vi kunde åka dit och ta ett glas tillsammans med de andra och säga hejdå ordentligt. Vi första anblick kändes krogen som ett dåligt beslut men det fanns faktiskt ett lugnare rum att sitta i så det funkade bra att ha med Gottfrid där. Han vandrade mellan famnarna och hittade ett mysigt krypin som man kunde mysa i. Tyvärr trillade han av pallen och slog sig lite men annars var han glad och social. Han har en standardreplik just nu där han frågar "vill du ha stryk?" Den som svarar måste säga "nej tack!" Det testade han såklart på några i gänget och vi skämtade om hur det krogbeteendet kommer funka om 16 år :-). Lite komiskt är det då att han vaknar med en blåtira idag... Vi får väl hoppas att det blir annorlunda när han går på krogen när han blir stor!

Idag är Jonas och jagar. De försöker få tag i säsongens sista älg så vi får vårt kött. Det är tomt på älg i frysen faktiskt. Jag har skottat i nästan en timme, det har snöat massor i natt och blåst så det som var skottat sedan tidigare var helt igensnöat. När Jonas kommer hem tänkte jag åka lite skidor men först måste jag fixa lite ved och tvätt och annat man gör på söndagar.

Nu är familjen samlad igen i Söränga. På annandagen åkte jag och Gottfrid ner till Skåne för lite kvalitetstid med mina föräldrar i Perstorp. Några dagar var syster Ulrika också där och vi hann med att träffa min mormor, kompisar och bada på ugglebadet utöver att umgås, leka och bara ha det lugnt och skönt.

Igår firade vi nyår i all enkelhet, men med finkläder, trerätters, ballonger och tutor. Lille G orkade vara vaken till halv tio men hann se några raketer genom sovrumsfönstret precis innan han lade sig. Jag gick och lade mig strax efter midnatt så jag skulle orka köra hem idag.

Gottfrid hade det så bra i Perstorp att han fick världens utbrott idag när vi skulle åka hem. Han vill bo hos mormor och morfar.

Det var regn och snöväder hela vägen hem men jag har kört i betydligt sämre väglag med sämre bilar så det gick bra att köra hem. Det tog nog en halvtimme längre än vanligt och jag körde ända till Örebro istället för att svänga mot Karlskoga i Askersund för att slippa en smal och krokig väg i snömodd. Gottfrid höll ut bra och det kändes som en ganska smidig resa.

När vi kom hem var det massor med snö och Gottfrids julklappspulka stod lutad mot husväggen och lockade. Då var han väldigt nöjd med att vara hemma och vi var nog ute en timme fast det var mörkt. Världens bästa svärmor kom med mat åt oss för Jonas hade jobbat i ett dygn och varit på flera trafikolyckor och vi hade rest hela dagen. Det var lyxigt att få sätta sig vid dukat bord då och få fokusera på att få ordning på sina grejer.

Alltid när jag varit borta ett tag och kommer hem till ett tomt hus känner jag hur det luktar hos oss. Det är ju inget man registrerar annars. Det är alltid lika konstigt att känna den lukten för det är ingen lukt som jag tycker om. Fuktig jord och gammal trossbotten i instängd hall med smutsiga ytterkläder och skor luktar det när ingen varit hemma på ett tag. Förhoppningsvis luktar det inte så alltid för strax efteråt hade vi tänt i vedspisen och värmt på köttbullar som spred en annan lukt i huset. Det är så tydligt att gamla torp behöver liv och rörelse i sig för att må bra. Utan livet luktar det inte hemma. Då luktar det bara gammalt hus!

God jul alla läsare. Vi sitter och slappar vid tv:n efter en lyckad och lugn julafton. Jag har bestämt att jag vill ha en mobilfri julaftonsdag och därför blir det inga bilder. Vi filmade lite med videokameran när tomten kom men det orkar jag inte lägga upp nu. Det är jätteskönt att lägga bort mobilen någon dag då och då för jag har verkligen hunnit umgås med min familj.

Dagen började med att Gottfrid fick gå på skattjakt i huset. Han var lite för liten och förstod inte riktigt vad det hela gick ut på men med vår hjälp blev det ändå ganska mysigt. Sedan blev det soffrukost framför julkalendern som för övrigt varit riktigt bra i år. Jag har sett alla avsnitt.

På förmiddagen förberedde vi lite mat och kokade gröt innan vi åkte in till byn och kompleteringshandlade och gick till kyrkogården och tände ett ljus i minneslunden.

Vid ett kom Jonas föräldrar och moster. Vi hade knytis och åt ett klassiskt och gott julbord under lååång tid. Efter Kalle Anka kom tomten gåendes över gärdena och hade julklappar till alla. Gottfrid lämnade sina nappar till tomten och fick en extra klapp. Sedan delade vi ut alla klappar under granen som var alldeles för många som vanligt :-). Junioren var alldeles till sig av lycka som smittade över på oss andra så klart.

Kvällen bestod av tv-mys framför program man kan utantill och frosseri. Gottfrid fick vara uppe lite längre än vanligt och var ganska övertrött när han somnade sött i sin säng utan napp. Han ropade efter tomten några gånger men var inte ledsen alls över napparna och somnade snabbt trots att han var speedad. Vi hoppas att natten blir lika lyckad och att han kan somna om ifall han vaknar. Vår duktiga stora lilla kille. I morgon ska vi fortsätta att bara vara med familjen och ha det bra. På annandagen åker jag och Gottfrid till Perstorp men Jonas stannar hemma och jobbar mellandagarna och nyår.

Kramar på er

Det är mycket vardag här på gården just nu. Det händer inte så mycket spännande att skriva om egentligen. Det är den yngsta familjemedlemmen som står i fokus som vanligt och de två föräldrarna jobbar och pluggar och jagar. Så det där mysiga livet på landet är mest bara ett vanligt liv.

Idag var jag på sjukhuset och kontrollerade så allt var ok efter missfallet. Ultraljudet bekräftade att allt var ute och det behöver bara läka färdigt. Inga spår av graviditetshormoner heller. Kroppen har skött allt som den ska. Det känns bra!

Det är hoppfullt att allt funkar som det ska även när saker går snett. När det gäller den känslomässiga biten så tror jag att det är ganska färdigt där också. Vi har accepterat och gått vidare. Jag har känt mig ledsen, besviken och arg om vart annat men nu känns det bra. Jag har alltid föreställt mig missfall som en av de värsta sakerna som man kan gå igenom men det är faktiskt inte så farligt. Det är tråkigt men naturligt och känns mest som en liten grop i vägen på livets resa. Jag förstår ju givetvis att upprepade missfall är betydligt tyngre och väcker oro men jag vet ju att vi kan göra friska barn eftersom vi redan har ett fantastiskt barn tillsammans. Jag har även ganska lätt att bli gravid så jag är inte orolig för att något ska vara fel på mig.

Angående Gottfrids krupp i fredags kväll så blev det inte mer, bara en vanlig förkylning som bland annat huserar fritt på farmors pepparkakshus. Även om det inte blev fler andningssvårigheter så sover förkylda små pojkar oroligt. Små pojkar som sover oroligt håller sina mammor vakna om nätterna. Så den här mamman är trött. Jag har bara några få sidor kvar i veckans kursbok som jag ska försöka läsa innan jag somnar men det är tufft för ögonlocken att hålla sig uppe. Jag hoppas på att kunna somna och slippa ha en väderkvarn hos mig hela natten i natt med.

Godnatt

Gottfrid har precis somnat om. Han kör lite krupp såhär på fredagskvällen. Vi satt i soffan och tittade på tv och hörde hur han hostade konstigt när han sov. Efter några timmar kom han upp och hade svårt att andas. Jag är en ganska tuff och stark person i de flesta lägen men när det handlar om sjukdomar så är jag mesig. Får en inre panik och särskilt när det är Gottfrid som mår dåligt. Men jag försöker bita ihop. Som tur är så är Jonas lugnet själv i sådana situationer och G fick sitta uppe lite med oss, dricka vatten och fick lite nässpray. Nu har han som sagt somnat om. Jag hör hur han snarkar. Vi gav honom en extra kudde men den gör inte mycket nytta när man heter Gottfrid och är som en väderkvarn i sängen. Förhoppningsvis lyckades lite nässpray rinna ner i halsen så han får mer luft åtminstone. Är det någon som har bra tips när väderkvarnsbarn får krupp så de kan sova bättre?

Natten till idag var han bara snuvig men närgången och igår hade han diarré så jag förstod att något var på gång. Hoppas vi slipper feber och kräk bara! Igår var det även luciafika på dagis och Gottfrid var ett charmtroll som pratade och sjöng så alla föräldrar skrattade. Tur att han inte körde det skämtet han gjorde för mig i morse bara när han frågade vad han hade i rumpan och sen lade av en rejäl brakfis. Jag visste inte om jag skulle skälla eller imponeras över hans förmåga att planera ett skämt. Skrattade gjorde jag ialla fall.

Veckorna efter vårt bröllop började fru Nilsson känna att kroppen skickade vissa signaler om en fullbordad bröllopsnatt. När mensen sedan inte kom inhandlades ett graviditetstest. Den nyblivna frun var så ivrig att hon hinkade ett stort glas vatten och strax kunde hon kissa på stickan. Efter de långa minuterna visade testet trots allt bara ett streck... Inte gravid. Konstigt när alla symtom fanns där.

Det gick några dagar och fortfarande kom ingen mens. Det var lördag och vi skulle bort på middag. Vi köpte ett nytt test för att vara helt säkra på att jag kunde dricka vin. Nu väntade jag länge innan jag kissade och till min förvåning framkallades ett svagt streck i testrutan. Jag var gravid trots allt. Månaderna gick och allt utvecklades som man förväntar sig. Brösten spände och växte, jag var trött som ett spädbarn och humöret var inte att leka med. Magen började också växa och det var svårt att hålla graviditeten hemlig till sist. För några veckor sedan började folk t o m fråga för det började bli så uppenbart. Jag var då i tolfte veckan och tänkte att det var lika bra att vara ärlig och öppen. Den kritiska tiden var förbi.

Vi berättade för vänner, kollegor och även mina elever frågade och jag svarade glatt att jag är gravid. Bebisen kommer första Juni.

Men så började det blöda. Det var fredag kväll och jag hade gått in i femtonde veckan. Först var det bara lite grann och det gjorde inte ont så varken jag eller Jonas var särskilt oroliga. Men under natten blev det mer som en mens och jag blev lite orolig att det skulle komma ännu mer. Jag ringde sjukvårdsrådgivningen som sa att jag skulle avvakta till måndag och ringa min barnmorska så länge det inte förvärrades.

Jonas skulle åka på jakt på lördag morgonen och inte komma hem förrän söndag kväll eftersom de skulle bli bjudna på julbord på lördag kvällen. Jag bad honom att ha telefonen på sig och inte dricka starkt på kvällen så jag kunde ringa efter honom om det blev värre. Hela lördagen gick och blödningen varken ökade eller minskade. Det värkte lite i ryggen men inte så det gjorde ont.

När jag vaknade på söndagen var det ingen förändring. Jag ringde 1177 igen och fick samma besked igen. Vänta.

Gottfrid skulle till farmor och baka pepparkakor så jag körde dit honom och sedan åkte jag hem och rättade skolböcker eftersom jag låg efter rejält med den biten. Tänkte att det skulle hjälpa att tänka på nåt annat. Under dagen började jag känna diffusa kramper i magen. De tilltog mer och mer under dagen och framåt eftermiddagen kändes det som förvärkar. Lagom till jag kom till farmor och Gottfrid för att smaka på pepparkakorna de bakat började det göra riktigt ont. Jag konstaterade att läget hade förändrats. Jag ringde Jonas och bad honom skynda sig så gott det gick sedan åkte vi till akuten. Gottfrid fick vara kvar med farmor över natten.

På akuten fick vi ett jättebra bemötande och kom snabbt in på ett rum. De tog alla tester och en gynekolog kom på en gång för att göra ett vaginalt ultraljud. Jag kunde se i hans ansikte på en gång att det inte stod rätt till när han tittade på skärmen. I min mage fanns ingen bebis. Det har funnits ett foster en gång i tiden men det fanns inte kvar. I livmodern fanns bara en tom hinnsäck som nu var på väg ner och så småningom ut. Min kropp hade inte förstått att fostret var borta och fortsatt att vara gravid. Hur länge är omöjligt att veta.

Min första reaktion var en lättnad. Jag hade fått svar. Och självklart blev vi ledsna och besvikna men samtidigt känner jag mig stark och lycklig över det jag har. Det var inte vår tur. Vår bröllopsnattsbebis var för bra för att vara sann. Jag är helt övertygad om att vi får fler chanser till fler barn.

Jag fick välja att bli inlagd och få abortpiller som hjälp på traven eller åka hem och låta kroppen sköta det den redan påbörjat. Jag valde att åka hem och låta det ske. Nu när jag vet vad det är och har fått värktabletter så kändes det bättre. Så nu är jag hemma nån dag och låter blodet och tårarna flöda. Sen tänker jag borsta av mig och resa mig och gå vidare. Om några månader hoppas jag på bättre tur och att Gottfrid så småningom får sitt efterlängtade syskon. Tills det sker tänker jag försöka njuta av livet så gott det går!

Jag fyllde 30 år den här veckan. Ursprungligen hade jag tänkt fira det med stor fest men efter bröllopet fanns inte mycket festfixaridéer kvar. I stället blev det en lugn kväll med familjen. Jag bjöd på mat och sen spelade vi spel. Mycket trevligt och alldeles lagom novemberaktivitet. Också fick jag fina presenter. Av Jonas och hans föräldrar fick jag en helg i huvudstaden. Av min utökade utsprungsfamilj fick jag en Forerunner pulsklocka. Också fick jag presentkort hos frissan av Jonas moster. Jättebra presenter! Tack.

I helgen har jag varit i Skövde hos en barndomskompis med två andra vänner. Det var längesedan vi hade möjlighet att träffas med fokus på bara oss och det märktes. Oj oj oj vad det har pratats. Högt och lågt. Allvar och skämt. Skratt och gråt. Vardag och stora samhällsfrågor.

Jag älskar mina Boken girls, det är mer än vänner. Det är familj. Det är de personerna jag kan säga ALLT till. Vara precis den jag är och vara helt öppen. Och känslan är ömsesidig mellan alla fyra. Bara en sån sak som att jag kan sova gott i samma rum som alla dem är ett tecken på det eftersom jag sällan sover bra borta men den här helgen har jag sovit massor på nätterna och verkligen laddat upp batterierna samtidigt som man har fått tömma sig mentalt med att både prata och lyssna.

Vi hade som vanligt massa prat kvar men alla längtade hem till sina familjer och nu njuter jag av att få umgås med min fantastiska son framför Bolibompa. Jag behövde verkligen den här helgen för att orka med min vardag som är underbar men trots allt vardag. Idag har jag njutit av att leka och läsa och allt annat jag gör med Gottfrid när massor av stress och trötthet som jag har känt är borta! Det är skönt att åka bort och vara JAG och vila sig men ännu bättre att komma hem och vara en familj!