Idag fyller lillebror på Söränga en vecka och vilken bra vecka det har varit. Det tuffaste för mamman har väl varit mjölkstasen och för pappan är det nog beslutet att byta bil som varit jobbigast. Alltså inga bebisrelaterade problem alls.

När han föddes vägde han 3820 gram och var 53cm lång. Första dygnet sov han mest, ammade några lååånga pass men sov gott på natten och jag med. Andra och tredje dygnet ville han ligga vid bröstet mest hela tiden men var aldrig skrikig eller jobbig men det blev det inte mycket sömn. I lördags åkte vi hem från BB och Allan vägde då 3505 gram men rätt vad det var så hade gräddmjölken runnit till och Allan ammar nu korta stunder med flera timmar mellan. De senaste nätterna har han sovit 3-4 timmar i stöten, ätit, bytt blöja och somnat om. En riktig drömbebis med andra ord. När han är vaken ligger han och tittar och viftar och är oftast nöjd. Tar napp nu också utan problem. Idag kom BVC-sköterskan på hembesök och gav så mycket beröm för en fin bebis. 4010 gram väger han idag så det innebär att han gått upp ca 100 G varje dag sedan vi kom hem från BB :-O.

Vi hade ställt in oss på en jobbig första tid med en rejäl omställning men hittills är livet nästan bättre än innan. Gottfrid är stolt och omhändertagande så pass att vi måste stoppa honom från att gulla ihjäl lillebror ibland och alla är nöjda och glada. Min kropp läker också bra och lag är mycket mer rörlig nu än jag var typ en månad efter att jag födde Gottfrid. Däremot känner jag att musklerna är svaga och blir väldigt snabbt trött i ryggen så det blir mycket soffmys.

Strax ska jag äta lite mat och sedan ska jag ut och åka med Allan för första gången. Jonas är i Västerås och köper ny bil så jag måste hämta Gottfrid på förskolan. Hoppas att de snoriga barnen inte är allt för nyfikna på bebisen bara. Å andra sidan kommer säkert eventuella virus hem med Gottfrid ändå och han kan inte isoleras från oss andra om han får nån sjukdom.

Nu var det länge sedan det hände något här på bloggen. Det senaste blogginlägget i maj var när vi grävde på gården. Det jag inte skrev då var att jag mådde fruktansvärt illa hela den helgen för en liten bebis hade börjat gro i min mage. Någon vecka senare kom foglossningen och extrem trötthet. Bloggen blev bortprioriterad och när jag var piggare igen var det dags att börja jobba och vi har verkligen haft en hektisk höst och förvinter. Innan jag visste ordet av såg jag ut såhär och det var dags att gå på jullov.

En höst som gått i ljuset hastighet förvandlades plötsligt till evighetslånga dagar av väntan så fort den första nyårsraketen brände av. 2017 var här och nu var lillebror i magen fullgången och varmt välkommen ut till oss. Den 7 januari var han beräknad att komma men han tyckte det var gott i magen några dagar till. På eftermiddagen den 11 började jag känna små förvärkar som kändes mer än de vanliga sammandragningarna jag hade haft ett tag. Det var ganska lugnt trots allt och gjorde inte så väldigt ont men jag kände att jag behövde andas igenom dem ganska tidigt. Jag sa åt Jonas att börja med middagen för jag misstänkte att jag inte skulle kunna äta senare om det skulle tillta, men jag trodde nog att det skulle gå över, att det bara var förvärkar. Middagen gick ner utan problem men med paus för värkar några gånger. Middagen intogs sittande på pilatesboll vilket gjorde Gottfrid något förvirrad och avis. Han ville också leka med bollen :-D. Mitt i Bolibompa kände jag att det faktiskt inte gick över utan tilltog med värkar. Jag var fortfarande inte övertygad om att det var förlossningsvärkar men att det faktiskt var nåt på gång så jag sa åt Jonas att köra Gottfrid till farmor och farfar innan läggning så han fick sova där för vi kanske behövde åka in före morgonen. Gottfrid blev överlycklig när vi sa åt honom att packa sin pyjamas trots att det var Bolibompa och kvittrade glatt: "ska bebisen komma ut nu?!"

Jonas lämnade av Gottfrid och på hela den kvarten kom ingen värk alls, jaha då var det väl falskt alarm. Nej då, det satte igång igen strax innan Jonas kom hem igen och det fortsatte komma med allt mellan 8 och 3 minuter mellan men aldrig så regelbundet som det ska vara för att åka in. Jag kämpade på med alvedon, andning och vaggande. Jonas klockade värkarna och vi tittade på tv. De fortsatte vara ganska glesa men omkring en minut långa hela tiden. Strax före midnatt fick jag två verkar som var längre och mer smärtsamma men fortfarande inte så tätt. Vi bestämde oss ändå för att åka in, de kanske kan ge mig något så jag får sova tänkte jag som fortfarande trodde det var långt kvar.

Vi kom in vid halv ett på natten och jag fick väga mig och lägga mig på britsen och få mätare på magen. Värkarna kom nu med 4-6 minuters mellanrum och gick fortfarande att hantera med andning och avslappning. Jag trodde att vi skulle få åka hem men barnmorskan undersökte och jag var öppen fem centimeter! Jag blev helt paff för det hade ju inte gjort så ont än som jag tänkte att det skulle göra.

Det var bara att hoppa i nätbyxorna och den sexiga morgonrocken. Jag bad om ett gåvors och sa åt Jonas att lägga sig i soffan och sova lite för jag tyckte fortfarande inte det gjorde så värst ont. Jag gick runt ett tag sedan vilade jag i sängen, gick och låg, gick och låg. Mellan halv tre och tre låg jag till och med och slumrade mig igenom värkarna. Vi som hade en så lång förlossning förra gången undrade om han skulle komma på förmiddagsskiftet eller om vi skulle behöva hålla på till eftermiddagen. Ungefär vid samma tid kände jag att jag ville bada för att orka slappna av. Jonas tappade upp ett varmt bad åt mig och jag klev i. Jag hann inte ligga där många minuter innan vattnet gick. Poff sa det och rätt vad det var kom värkarna mycket tätare och runt fyra kände jag att det började bli svårt att slappna av. Nu ville jag börja med smärtlindring så vi ringde efter barnmorskan. Jag baxade mig upp ur badkaret och det började göra brutalt ont och det forsade ur mig. 0415 undersökte barnmorskan mig för att se om jag kunde få bedövning. Då tyckte Jonas det var dags att hämta kaffe. Bedövning kunde jag inte få för nu var jag 10 cm öppen men bebisen låg fortfarande ganska långt upp. Barnmorskan rotade runt lite och det gjorde så fruktansvärt ont. Min goda avslappningsteknik var helt bortglömd och jag vred mig i smärtor och skrek för nu gjorde det konstant ont. Här någonstans kom Jonas in med sitt kaffe och var inte alls med på noterna när det var dags att börja krysta. Han fick ställa undan sin kaffekopp och rycka tag i min hand istället. 4.34 var det över och Allan var ute.

Hittills har allt funkat lika smidigt som förlossningen med nytillskottet. Både Allan och Gottfrid funkar kanon!

I sommar har vi många planer som innebär både nytta och nöje. Det blir en hel del resor inom landet men även en hel del fix hemma. Vi började ju redan förra helgen med trädgården och dränering runt huset.

När gräset börjar växa kommer det bli riktigt fint!

Som ni kanske ser är huset ganska naket. Om några veckor ska vi börja tilläggsisolera och få på en ny panel på framsidan. Innan sommaren är slut hoppas vi även att vi har hunnit bygga en ny veranda som kommer se ut ungefär såhär!

Det kommer bli så fint här hemma.

Ha en skön söndag nu!

Nu är det äntligen vår och värme, och Kristi flygarhelgen går mot sitt slut. Det betyder att projektens tid är inne. Sedan i torsdags är vi tio personer som bor på Söränga. Fyra barn och sex vuxna. Hälften av oss har sett till att det finns mat och dryck och nöjda barn och den andra hälften har jobbat med gården. På två dagar har vi fått hela grunden dränerad och en stenfri gräsmatta plus massa annat grävjobb gjort. Plus att vi har haft väldigt trevligt och haft sommarväder. En toppenhelg helt enkelt!

I morgon åker de hem, men jag hoppas det blir många fler såna här dagar i vår och sommar där människor trivs och har roligt hos oss och känner dig som hemma!

Vi är på sportlov och har det fantastiskt bra! Vi tjuvstartade förra veckan med lite magsjuka ?. På lördag morgon var vi friska och åkte upp till Sälen där vi hämtade ut Jonas grejer till öppet spår. Sen åkte vi mot Mora för att heja på mormor Titti och Syster/moster Ika som åkte tjejvasan. På söndagen var det Jonas tur och han hade sällskap av morfar Janne och farmor Eva-Lena i öppet spår. Alla tre klarade loppet och Jonas kom i mål efter 7 timmar och 15 minuter. Här är lite bilder från loppet.

Efter lite problem med borttappade och sedan upphittade bilnycklar i Mora åkte vi hem och sov sedan packade vi väskorna och åkte till Branäs. Med oss hade vi farmor och faster Helena men Helena åkte hem i morse. Farmor är kvar med oss hela veckan och farfar kommer också några dagar. Jonas är här och jobbar men vi andra roar oss med lek och skidåkning. Här är lite bilder. Nu ska jag ut och åka igen medan G och farmor vilar middag. Kolla in instagram för en gullig film när Gottfrid åker skidor själv.

Nu har vi vänt och går mot ljusare tider både bildligt och bokstavligt. Jag har känt mig ganska utmattad och oinspirerad den senaste tiden. Det är som att jag har haft så fullt upp det senaste halvåret att jag inte har hunnit känna efter hur trött jag varit så att allt kommer nu när det är lite lugnare. Det har känts lite motigt på jobbet och jag har helst bara varit hemma och gjort ingenting på fritiden och inte varit särskilt glad. Men nu känner jag att det är på väg att vända. Jag känner mig inspirerad på jobbet igen även om jag inte har energin att förverkliga mina idéer just nu. Jag åker hemifrån (allt från badhuset och biblioteket, till små semesterresor) och gör roliga saker och jag har börjat träna igen.

Eller kan man kalla det att träna... Jag har börjat röra mig. För några veckor sedan drog Zumba igång igen i Storfors och det är verkligen kul att få komma iväg och göra nåt som inte har med jobb eller familj att göra. Jag kommer aldrig att bli någon dansare, jag börjar med fel ben, går åt fel hål och håller fel takt titt som tätt men jag har roligt, jag rör mig, får puls, blir svettig och då och då lyckas jag faktiskt få till ett steg. Det är så himla roligt att få röra sig till musik och att få göra det knasigt och flamsigt och fnissigt och tjoigt med massa andra människor som vågar göra fel och försöker hänga med i musiken. Jag har faktiskt kännt dagen efter att musklerna har fått sig en omgång också. Men den största nyttan är att jag blir glad. Det behövs inga mediciner och dyra metoder för inre frid för mig. Jag behöver bara få röra på mig och få tänka på mig själv lite då och då så blir allt bättre. Kanske blir jag rent av sugen på lite löpning igen snart också men först vill jag ha lite mer snö så det blir ett lyckat sportlov med mycket skidåkning om en dryg vecka.

Den här veckan gick fort. Nu är vi inne i vardagen igen. Gottfrid och Jonas var hemma i måndag med men på tisdagen testade vi dagis, han hostade kanske lite väl mycket den dagen men sedan har det blivit mindre och mindre. Istället har jag blivit mer och mer förkyld. Jag har inte hostat så mycket men är täppt i näsan och fick problem med stämbanden. Jag har haft riktigt svårt att prata i några dagar men har ändå lyckats göra mitt jobb. Som tur är har det inte varit några konflikter att hantera så det har funkat att använda elever som röst också har jag anpassat lektionerna så jag kunde prata minimalt. Ikväll känns det faktiskt som att det håller på att släppa så förhoppningsvis kan det bli en skidtur i morgon.

Idag är det som sagt fredag. Det är en skön dag för det är första gången på länge som jag går på helg och inte behöver planera massor med plugg, bara lite jobb att förbereda på söndag. När jag lämnade skolan luktade det ljuvligt från hemkunskapssalen och då fick jag idén att jag och Gottfrid skulle baka när vi kom hem. På fredagar slutar jag halv tre så då hinner man faktiskt göra en del saker utöver matlagning och läggning.

När jag hade hämtat honom på dagis och kommit hem ville han dock vara ute och leka så det gjorde vi först. Det har varit runt -20 grader i två veckor så han har knappt varit ute någonting men idag var det bara -8 och fortfarande ljust när vi kom hem så det var riktigt skönt att vara ute ett tag. Bra för djuren var det också. Missan fick lite välbehövligt sällskap en stund och Hilda fick en bajspromenad. Ajna är med Jonas i Dalsland och jagar. De åkte i onsdags och kommer hem i morgon.

Sen gick vi in och bakade kladdkakemuffins. Medans de stod i ugnen lagade jag middag och halv sex var middagen och kakan till efterrätt redan uppätet. Vanligtvis är ingen ens middagen på bordet då. Man hinner ju massor på en eftermiddag ibland. Gottfrid hann även skita ner hela blöjan två gånger under de timmarna. Här står han inte och skiter utan tillverkar annat kladd...

Sedan tyckte han att det var hans tur att fotografera mig. Mycket vackra bilder...

Nu sover Gottfrid gott och jag sitter i sängen och slappar. Strax ska jag gå ner och lägga in mer ved, ge Hilda mat och sedan gå tillbaka upp i sängen och läsa ut min bok. Jäklar vad skönt det kan vara med fredagar!

Idag har Gottfrid hjälpt mig städa bort julen. Allt utom gardinerna är i sina lådor och på sin plats på vinden och ute på gräsmattan ligger en väldigt naken gran. En VÄLDIGT naken... Tydligen måste man fortsätta ge granen vatten även efter nyår, annars torkar den. Vartenda barr vi nuddade åkte av granen och när jag kastade ut den genom dörren lossnade resten. Det märkliga är att den inte har barrat så mycket så länge den fick stå ifred. Men det är väl så det brukar vara antar jag.

För övrigt är det lite sjukt i stugan. Förra helgen tyckte jag inte att Gottfrid riktigt var sig själv på söndagen och upptäckte att han hade feber. Det var lite märkligt för han var inte sjuk i övrigt men under veckan har han hostat mer och mer och febern har hållt i sig. Några morgnar har han varit precis på gränsen men på eftermiddagarna har han legat omkring 38,5-39,2. Idag har han hostat så jag trott att lungorna nästan ska flyga ut stundtals och andningen har varit ytligare än vanligt och då är det jobbigt men annars är han glad och go men inte lika aktiv som vanligt. Nätterna har varit lite jobbiga också med många uppvaknanden och orolig sömn för oss alla. Jag har jobbat hela veckan och Jonas har varit hemma. Turligt nog behövde han bara vabba en dag eftersom han jobbat natt tisdag och fredag. Han är fortfarande på jobbet för han bytte denna lördagen mot förra när vi var på hockey.

Annars är planen att bli klar med plugget den här helgen. Tentan ska in i morgon och sen är jag färdig och kan söka legitimation i svenska som andraspråk! Det ska bli skönt att få lite mer fritid och kunna ägna sig lite åt sina intressen i vår. Det har varit tufft att ha så mycket att göra så mina fritidsintressen har fått stå tillbaka. Nu är det dags att börja ha lite roligt igen.