Igår råkade vi ut för varje husägares största mardröm. Det började brinna! Klockan var kvart över sju och jag skulle precis klä på mig och åka till jobbet. I vanliga fall börjar Gottfrid förskolan vid den tiden men igår var Jonas ledig och jag hörde hur de precis hade vaknat och busade på övervåningen. Samtidigt hörde jag nåt annat ljud, ett konstigt knäppande. Jag gick in i köket och kollade till vedspisen, det luktade lite konstigt men allt såg normalt ut. Jag tänkte att det kommit in nåt olämpligt med en bit hushållspapper jag hade kastat i elden och gick tillbaka till tvättstugan för att välja kläder. Då kom Jonas ner och lämnade Gottfrid till mig för att unna sig lyxen att gå på toa i fred. När han kom in på gamla toaletten brann det i elementet med öppen låga. Han ropade på mig i panik så jag skulle hämta Gottfrid och han sprang och hämtade brandsläckaren. Branden var snabbt släckt men det blev rökigt och mycket pulver överallt. Mitt i kaoset var Gottfrid hungrig och satt och mumsade i sig fil och müsli. Att byta morgonblöjan hade vi glömt i uppståndelsen. Vi stängde in röken och Jonas började ringa både Styrkeledare och försäkringsbolag på en gång. Jag var sen till jobbet så när jag ansåg att läget var under kontroll åkte jag till jobbet.

Några timmar senare ringde jag hem för att kolla läget. Då var det fullt pådrag hemma med brandbil, ambulans och polis. Det hade tagit sig igen. Och eftersom Jonas var ensam hemma med Gottfrid som hade bajsat och kissar igenom blöjan blev situationen något övermäktig. Innan brandkåren kom hade han hunnit byta på G och klä honom för att gå ut, ställt honom på gräsmattan ensam, ringt dit farmor och släckt elden igen. Han fick i sig en hel del rök men han mår bra. Gottfrid med! Brandkåren behövde inte släcka med vatten så vi klarade oss utan vattenskador men det är en del rökskador och pulver som behöver saneras. Tillfälligt bor vi inne i Storfors, tills saneringen är färdig åtminstone men vi har kvar vårt hus! Hade elementet börjat brinna vid ett annat tillfälle än just det här hade det gått riktigt illa. Det har snurrat mycket tankar både igår och inatt men jag är tacksam över att vi har en skyddsängel som vakar över oss och att jag har en alldeles fantastisk familj att älska!

Jonas har en del bilder så det kanske kommer ett inlägg till om det här om han orkar skriva.

Nu vet jag varför vintern är så ruggig, mörk och ruskig. Det är för att man verkligen ska njuta av dagar som den här! Igår snöade det hela dagen och när vi vaknade idag var det fortfarande mulet men sen kom solen fram och det var så fint. Jag satte hundarna i magselen och Gottfrid i pulkan och pulsade iväg på promenad. Jämthund är inte någon bra draghund för så fort de känner en lukt av nåt ska de iväg och sniffa men stundtals var de till hjälp i snöpulsen. Gottfrid var tydligen trött för efter en stund somnade han i pulkan. Jag försökte hålla honom vaken men det gick inte. Till sist satt han dubbelvikt och fick snö i ansiktet. Då fick jag försöka lägga honom ner men pulkan var så liten. Det såg inte alls bekvämt ut men han snarkade så gott ;-).

När vi kom hem satte jag mig på trappan en stund med det sovande barnet i mina armar. Det var årets första trappstund i solen men jag är säker på att de blir fler. I övrigt har jag jobbat, grejat och ska plugga idag. En skön hemmadag med mycket att göra med världen bästa sällskap. Jag tyckte det var tråkigt att Jonas skulle åka bort i helgen men det har varit riktigt mysigt att spendera så mycket tid med min son i helgen. Han är det bästa som finns!

Idag är jag piggare än jag brukar vara på fredagar men ändå trött. Vi är inne i en väldigt intensiv period nu när vi båda jobbar heltid och båda har aktiviteter vid sidan av. Jonas med sitt måleriföretag och jag har börjat på lärarlyftet och läser på högskolan på halvfart. Givetvis blev Gottfrid sjuk på en gång nu när vi har extra mycket att göra. I eftermiddag och kväll har jag trots allt tagit det väldigt lugnt. Gottfrid sov på soffan när jag kom hem och Jonas som har vabbat igår och idag åkte direkt till Kärrbakckstrand. Han och några kompisar hade en jaktresa planerad sedan länge.

Tv:n stod på när jag kom hem och precis när jag satte mig började en gammal favoritfilm och jag blev kvar. Så skönt, Gottfrid vaknade ganska fort men kröp upp i min famn och somnade om. Det var så skönt att verkligen koppla av, just då tänkte jag inte på något annat än filmen och hur länge jag skulle låta Gottfrid sova. När G vaknade läste vi ungefär hälften av alla hans böcker före vi gjorde pizza och sedan städade upp i köket. Sedan lekte vi en stund och pusslade före jag tog in hundarna. Vid tjugo i åtta började vi läggningsritialen. Han vet precis vad som gäller nu, avklädning, potta, tandborstning, ev dusch, salva, blöja och pyjamas. Idag upptäckte jag massa prickar på underarmen, jag antar att de hör ihop med förkylningen. Tänkte lägga upp en bild i morgon om de är kvar och se om nån av er känner igen prickarna. Anledningen till att han varit hemma är att han varit hostig och hängig men åtminstone hostan är mycket bättre nu.

Efter toaletten går Gottfrid alltid direkt till trappan och vi läser 3-4 böcker innan jag lägger honom i spjälsängen. För tillfället somnar han relativt fort och utan protester så förhoppningsvis är den sömnvägrande fasen förbi för dem här gången. Vi måste fortfarande ligga bredvid sängen men det är ett steg i rätt riktning. Efter läggningen är det alltid På Spåret på fredagarna hos oss på Söränga. Jag kommer alltid ner långt efter 20.00 men det är så bra med digital-tv för man kan starta om programmet om man missar början. Så mycket jag suttit i soffan idag har jag inte gjort på hela veckan men det var väldigt skönt. I morgon ska jag försöka hinna med jobb, plugg, återvinning, hundar och barn på egen hand. Vi får väl se hur det går. Nu ska sade här två få lite rastning innan jag lägger mig.

Vi har en obstinat tonåring i familjen. Hon heter Ajna och siktar på att bli höjdhopperska och utbrytarkonstnär.

Hon är en riktig kelgris men oj vad hon är billig stundtals. Dagen började med att Jonas tog ut hundarna i hundgården i morse när han åkte för att jobba. När sedan Gottfrid och jag en stund senare skulle åka till förskolan kom Ajna och mötte oss ute på gården. Hon hade hoppat över hundgården. IGEN! Jag hade inte lust att ha en hund springandes lös när ingen är hemma så jag tog on henne och stängde in henne i en bur. Jonas skulle bara jobba till lunch så jag tänkte att hon kunde vara inne tills dess. Låset till buren är trasigt så vi har ett rep som vi brukar binda fast dörren med. Tydligen band jag inte så bra idag för Ajna hade tagit sig ut och hunnit smaska i sig en påse müsli, en julprydnad och några hörn av ett staket till Gottfrids bondgård. Jonas hade målat slut på färg redan vid 11 och fick en timme på sig att bygga ett hinder så hon inte kan hoppa över mer före han skulle hämta Gottfrid på förskolan. Han gjorde ett bra jobb men tydligen inte bra nog för när jag skulle gå ut och hämta hundarna nu ikväll stod Ajna och smaskade i sig från soppåsen som låg på farstutrappan. Så jag får bege mig ut i mörkret och försöka bättra på Jonas konstruktion före jag ska packa och få lite sömn. I morgon ska jag åka på övernattning/fest med jobbet. Det ska bli skoj!

Likt slutstriden i en riktig actionrulle reser sig alltid ett övertrött barn i sin säng just som man tror att striden är vunnen och ger sitt yttersta för att besegra sin motståndare. Nu ligger han dock och sover gott i sin säng och jag har lite söndagsjobb att avverka innan jag kan ansluta till sovrummet.

I helgen har vi festat ut julen ordentligt. I går var jag, Gottfrid och hans farmor på julgransplundring i församlingshemmet och idag var vi på brandstationen hela familjen. I församlingshemmet var det mysigt och kul med flera av kompisarna från förskolan. På pappas jobb var det spännande med alla nya barn och de fina brandbilarna och långa korridorerna. Ringdanser var en ny och rolig erfarenhet tyckte Gottfrid. Att tomten kom med godispåsar var också väldigt populärt. Att mamma är så snål på tilldelningen av godiset är mindre roligt. Nu ska jag jobba undan det nödvändigaste sen sova! Man blir trött av alla kalas.

Soffan byttes snabbt mot skogen idag när jag såg väderprognosen. Hilda behövde rastas ordentligt idag men det skulle tydligen bli snöstorm. Gottfrid fick åka på ryggen och vi tog en mysig skogspromenad samtidigt som några lätta snöflingor började virvla i luften. Jag måste bara tillägga att bärstolen är fruktansvärd. Det är betydligt skönare med bärsele men den är så svår att få på sig när man är själv. Jonas och Ajna är och jagar, utan vargmöten förhoppningsvis. Hon behöver ordentlig stimuleras nu. En av Gottfrids skor var helt söndertuggad i morse. Nu har det börjat snöa rejält så vi får se hur länge de härdar ut i skogen.

För två timma sedan!

Nu!

För ett tag sedan fick vi en fråga här på bloggen om att vara med i ett tidningsreportage. Det kändes som en väldigt positiv respons på bloggen så vi nappade. Idag kunde vi läsa resultatet, jättefint reportage om vårt idylliska liv. Givetvis är inte vårt liv så idylliskt alla dagar och de senatste dagarna har varit ganska tungrodda så det piggade upp. Tidningen finns bara att köpa i Värmland och trycks i liten upplaga men det är kul att få uppmärksamhet för det tar ju lite tid att blogga. Positiv respons gör ju att man orkar skriva mer för då vet man att det finns de som tycker om att läsa det man skriver. Här kan ni se hur reportaget ser ut.

Ikväll jobbar Jonas och jag har trots det fått lite egentid ikväll. Gottfrid har krånglat massor kring läggningen sista tiden och visar en del tecken på seperationsångest även på dagarna. Redan igår bestämde jag mig för att idag skulle jag få honom att somna i sin säng igen så jag laddade tålamodet hela dagen. Hela läggningsrutinen rullade på bra. Efter pyjamas och tandborsten ville han sova på en gång. Han klev direkt från badrummet till trappan och började rycka i grinden. Två böcker nöjde han sig med idag sen satte jag honom i sängen. Jag lade mig bekvämt på puffen bredvid spjälsängen och la in en hand i sängen, blundade och svävade iväg i tanken. Gottfrid testade allt möjligt, gnälla, sjunga, stå, gunga, trampa på mitt ansikte osv men jag bara låg där tyst och sov räv. Efter ca 40 minuter somnade han till sist utan gråt. Jag hade förberett mig på att få härda ut hela kvällen så det var en positiv överraskning. Nu gäller det bara att vara lika bestämd några kvällar till så har vi nog en smidig kvällsrutin igen.

Jag skriver inte lika bra som Malin, men jag är en jäkel på att ladda upp bilder!??
I onsdags va farfar Lars-Olov, jag och Gottfrid till Torskbäcken och pimplade röding. Det gick hyggligt!? För oss är det viktigt att Gottfrid lär sig vart maten kommer ifrån och att man ska behandla den med respekt. Att kött och fisk inte bara är ngt som finns på affären utan att de är/ har varit ett levande djur. Ja, jag vet! Han är bara 1,5 år! ? men om man växer upp med det tänket så tror jag att han kommer att bli en sund pojke som behandlar alla levande ting med respekt. Även om han blir jägare som pappan, för er som inte är pålästa så är faktiskt 98% av jägarkåren genuina djurvänner.

Farfar och Gottfrid

Far och son! Hörselskydden var från början till för att hålla den ngt för stora mössan på plats när vi gick  genom skogen, sen vägrade han att ta av sig dom.

Liten spjuver......

Dagens fångst! Fast fiskarna va väldigt läskiga :-)

Utelunchen är den bästa tycker Gottfrid

Hälsade på ko,kalv och kviga på vägen hem.