Nu är vi fem i familjen här på Söderängen och en vecka har hunnit gå sedan bebisen kom. Det var en lite krokig resa på slutet men när hon väl kom så var det i en rasande fart.

När jag är gravid sover jag som så många andra väldigt dåligt och likaså denna gången. De sista tre månaderna har det varit många sömnlösa nätter, stress och en del oro. När vi då kom in i december började jag bli väldigt trött och mitt psykiska mående började bli påverkat. Så när jag gått en vecka över tiden och legat sömnlös några nätter i rad kände jag att det var dags att försöka få ut bebisen och ringde specialistmödravården fredagen den 20 dec. Först blev jag nekad att komma eftersom det var fullbokat men någon gång under dagen ändrade landstinget sina riktlinjer och plötsligt ringde de upp och sa att jag var välkommen in på en bedömning eftersom jag var i vecka 41+1 och hade känt oro. Jonas kom hem från jobbet, vi packade in väska i bilen och höll tummarna för att det skulle bli bebis. Pojkarna fick vara hos farmor och farfar.

På sjukhuset fick vi träffa en läkare som pratade med oss och gjorde en vaginal undersökning och hinnsvepning. Det resulterade i att jag blev uppskriven på en lista på förlossningen för igångsättning. De skulle ringa när de hade lugnt och kunde sätt igång mig. Dock tyckte han att läget var väldigt gynnsamt för hinnsvepningen och rådde oss att stanna i stan några timmar för att se om det skulle komma igång av sig själv. Vi åkte till Ikea och mycket riktigt fick jag starkare och starkare sammandragningar men efter några timmar klingade det av och sedan slutade de tvärt. Vi hade redan bestämt att pojkarna skulle få sova hos farmor och farfar. De skulle få en riktig toppenhelg med sina kusiner som alla tre var där för att fira Lill-jul. Uppgivna bestämde vi oss för att åka hem när sammandragningarna klingade av. I bilen på väg hem tog de dock fart lite igen men vi bestämde oss för att åka hem och ta en pizza och ta hand om hundarna för att se hur det skulle utvecklas, när vi kom hem fortsatte det några timmar till men till sist slutade det helt. Besviken och trött gick jag och lade mig och fick faktiskt sova hyfsat.

På lördagen åkte vi till Jonas familj och hade en mysig dag med korvgrillning, kolbullar, julklappsspel och umgänge. På Förlossningen hade de fullt upp och kroppen hade inga indikationer på att vilja starta igång igen. På söndagen var det bestämt att vi skulle fira jul men varken jag eller jonas var upplagda för den typen av umgänge en dag till. Jag hade knappt sovit någonting och tyckte att bebisen var slöare än vanligt så när vi ringde förlossningen på förmiddagen och de inte hade tid för ingångsättning då heller var vi riktigt uppgivna och bad om att få en ny undersökning och en insomningstablett. Vi bestämde oss för att inte åka hem utan bebis så efter ännu en hinnsvepning checkade vi in på patienthotellet för att kunna komma med kortare varsel. Efter en lunch på Subway åkte vi och checkade in och jag fick några timmars sömn äntligen. Efter kvällsmat och lite tv-tittande ringde de äntligen strax före nio på kvällen och sade att de hade det lugnt.

Doktorn som undersökte mig på fredagen trodde att det skulle räcka med att ta hål på fosterhinnorna men nu tyckte de att livmodertappen var lite för omogen trots att den var ganska kort och mjuk och jag var 4 cm öppen. Det beslutades att jag skulle ta några doser med cytotek i munnen. En varannan timme maximalt 8 gånger. Barnmorskan trodde att det skulle räcka med två doser. Efter två doser hade det inte hänt någonting så vi fortsatte hela natten och förmiddagen innan jag fick ordentliga sammandragningar. Efter den sista dosen var det dags att vänta i sex timmar för en ny bedömning om nästa steg. Under den tiden började sammandragningarna ännu en gång att klinga av och komma allt mer sällan. När barnmorskan undersökte mig vid åtta på kvällen (ett dygn efter igångsättandet) hade det fortfarande inte det sista av tappen utplånats. Hon trodde att läkaren skulle besluta om ett vilodygn och förberedde oss på att vi kanske skulle få åka hem och fira jul innan vi fick komma in för ett nytt försök. Hon kopplade en sista kurva på magen för att mäta hjärtljud och sammandragningar innan hon skulle prata med läkaren. Vi var trötta och väldigt less vid det här laget. Jag hade sammandragningar ungefär var femte till tionde minut så vi var överens om att åtminstone stanna på patienthotellet under natten om vi skulle bli utskrivna. När barnmorskan kom tillbaka vid niotiden blev vi därför väldigt paffa när doktorn hade bestämt att de trots allt skulle ta hål på fosterhinnorna för att se om förlossningsvärkarna skulle komma igång.

Så efter toabesök och flytt in till förlossningssalen tog barnmorskan hål på vattnet strax efter halv tio på kvällen. Vi konstaterade att det troligtvis skulle bli en julaftonsbebis men var nöjda med att en väldigt utdragen historia äntligen skulle få resultat. Efter bara någon minut fick jag en riktigt kraftig värk. Strax kom ännu en som fick mig att svära. Jag kunde inte minnas att det gjort så bedrövligt ont i starten de andra gångerna. Värkarna kom rätt och gjorde rejält ont. Jag insåg att om det ska hålla på såhär kommer jag behöva bedövning. Efter ca 10 minuter var det skiftbyte. Den nya barnmorskan fick informationen om att de nyss tagit vattnet och att jag var ca 4 cm öppen, huvudet ganska högt upp o av. Jag var mitt i en värk men hann tänka att detta nog inte var sant för det kändes att det gick fort. Alla i personalen gick ut för att göra färdigt överlämningen och Jonas fick springa skytteltrafik med en handduk för att blöta den och trycka mot min panna. Det kändes som om jag kokade i varje värk. Jag ville vrida mig av smärta och bara skrika rakt ut för värkarna kom så tätt och gjorde så fruktansvärt ont. Jag började få panik och bad Jonas att ringa på klockan för att jag skulle få hjälp. Han började springa runt i hela rummet som en yr höna, det visade sig att de hade glömt att plocka fram larmknappen och det kändes som en evighet innan han hittade en knapp vid dörren.

strax kom undersköterskan in och frågade vad vi ville och hon gick ut igen för att hämta barnmorskan så jag skulle få smärtlindring. I nästa värk kände jag att det verkligen började trycka på neråt. Panikslagen sa jag åt Jonas att trycka på knappen igen. Jag halvsatt fortfarande i sängen och kände att jag var tvungen att lägga mig på sidan för att få någon slags kontroll över min kropp igen. Återigen var det lite pill med att hitta knapparna för att få ner huvudändan på sängen. När barnmorskan kom in låg jag me benet redo i luften. Hon fick av mig trosan och såg att huvudet var på väg ut. Hon hann precis guida mig genom krystvärkarna så att bebisen inte skulle flyga ut i full fart. I fyra minuter var hon i salen innan bebisen var ute. Bebisen var lite chockad av den snabba resan och fick ligga och ta igen sig en stund innan hon fick komma upp på bröstet men då skrek hon så fint och började snabbt att amma. Klockan 22.13 den 23 december 2019 är hon född. 3810 gram och 53 cm lång och frisk och fin.

Morgonen efter ( på julafton) blev hon läkarundersökt och sedan åkte vi hem. Allt har funkat perfekt denna första veckan och alla i familjen mår bra. Jag är såklart fortfarande trött och sover dåligt men mår bättre psykiskt nu. Den håglösa känslan av meningslöshet är försvunnen och mycket av stressen och oron har börjat släppa. Storebröderna är så stolta och kärleksfulla och vi har massor med familjetid nu när det är jullov.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har vi firat Allan hela dagen. När man fått ett nytt syskon är det lätt att hamna lite i kläm så idag har vi försökt att verkligen fokusera på ?mellanbarnet?. Vi har nog lyckats rätt bra för det har varit några surperioder under dagen för Gottfr...

Det har inte blivit något bloggande de senaste åren tyvärr. Det känns tråkigt för även om vi dokumenterar våra minnen på andra sätt så är det inte samma som att ha det i text. Det är svårt att uppdatera om allt som hänt de senaste åren men det är ju ...

Oj oj oj! Nu har det gått sådär ofantligt lång tid sedan jag bloggade igen. Sommaren har varit bra och gått fort, vi har åkt mycket bil och träffat många härliga människor. Ska jag skriva om allt kommer det ta hela natten. Här är några smakprov. ...

Som sagt är appen vi bloggar i kass och denna gången blev det fel med bilderna så vi försöker igen. Sedan förra inlägget har jag även hunnit sätta upp delar av panelen på verandan och i kväll ska Jonas och Niklas lägga det sista av taket. N...

Just nu är det riktig försommar i våra trakter och det behövs lite värme och sol efter en kall vår. I torsdags hade vi arbetsdag hemma med några medhjälpare och kom vidare med verandan äntligen. Tegel på delar av taket är på, lite panel är på och en ...