Idag har jag och Gottfrid varit och shoppat. Mest fönstershoppat men det är ny årstid och alla i familjen behöver nya kläder. Denna gången belevad det dock bara till Gottfrid. Han har ju faktiskt inte nåt gammalt som får duga till skillnad från oss andra. Jag gick runt i Karskoga i timmar men hittade inte allt jag ville ha. Bland annat får jag fortsätta leta efter en keps, en tunn mössa och en fleecejacka och överdragsbyxor till ett bra pris. Det fanns ju såklart men i fel storlek eller så tyckte jag inte de var snygga. Här kan ni se vad jag köpte.

Kläderna är från Lindex. Jackan har jag spanat in i veckor och nu var det 20% på hela barnsortimentet så det var bara att slå till. Boken köpte jag på akademibokhandeln för 30 kr. Sista dagen på bokrean och det fanns mycket kvar men det fick räcka med en. Det är en jättefin bok med fantasifulla bilder. Den boken kan man säkert hitta på tusentals berättelser till.

Att ha Gottfrid som shoppingsällskap var rena fröjden idag. Han var glad och satt i vagnen och tjoade, skrattade och tittade nyfiket på allt. När vi var på fik och åt lunch vinkade han åt en okänd pappa som vinkade tillbaka. Han blev själaglad och sen vinkade han åt alla han såg. Det var första gången han vinkade som en social handling idag. Jag kände mig så stolt. Han är social och snackar och flirtar med folk när vi är på stan. Det var riktigt mysigt och många okända personer kommenterar att han var så glad. Jag älskar min glada unge!

Nu är det redan tisdag kväll men jag tänkte berätta lite om helgen.

Under helgen var Gottfrids mormor och morfar på besök. Gottfrid hade dålig timing och fick feber under fredagen som sedan höll i sig hela helgen. Dagens flammiga överkropp bekräftar misstankarna om att han fått barnsjukdomen tredagarsfeber. Han har varit glad och matglad som vanligt trots febern men sovit mycket och inte orkat leka särskilt mycket i helgen. Så om alla barnsjukdomarna blir så här lindriga så har vi inget att oroa oss för och kan bocka av en sån som ska komma en gång och aldrig komma åter.

Gottfrid fick spendera lördagen med mormor i soffan och vi andra passade på att få lite gjort på vinden. Det har blvit massor gjort där nu men för er som läser så ser det nog ut som om vi mest har stökat till och inte gjort nåt alls ;)

De senaste två dagarn har det varit vardag igen, jag jobbar, Jonas är hemma med Gottfrid och vi har fått träna varsin kväll och så lär väl resten av veckan också bli. Här kommer lite bilder!  

Två sjuklingar i soffan. Gottfrid med hög feber och mamma med migrän, vi startade fredagen med en skön tupplur på över en timme.

"Min mormor är bättre än din mormor," säger Gottfrid.

Vi har reglat, fått in första lagret med isolering i väggarna och satt in en ny fönsterkarm. Det här kommer bli Gottfrids rum!

Golvet i vårt blivande sovrum, vi behåller det fina trägolvet och slipar det, vi har inte bestämt än hur vi ska behandla det men målsättningen är att det ska synas att det är gammalt.

Luftspalten är färdig! Nästa steg är isolering av taket.

Pappa visar dolda talanger, han jobbade ju faktiskt med att bygga hus nån gång på 80-talet, men de var nya, lite mer pussel med att bygga i ett gammalt hus.

Lite utsikt, motivaionen till hela bygget. Jag längtar efter att vakna av att fåglarna sjunger sin magiska sång för oss på morgonen och se ut på lövverk och en blå himmel genom det bubbliga glaset. Just nu har vi inget fönster alls i vårt sovrum eftersom vi har byggt badrum för det gamla fönstret.

Våra fyra rådjur är återkommande besökare på gården.

Nu är Gottfrid frisk igen och sitt vanliga jag. Aktiv, utforskande, målmedveten, klåfingrig och underbar.  

Inte en lugn stund i stugan när den minsta personen börjar upptäcka sin självständighet. Han är så stark! Barnläkaren imponerades förra veckan av hans styrka och att han i stort sett sätter sig upp själv från ryggläge. Han tar sig dit han vill bättre och bättre för varje dag. Drar sig framåt på golvet och uppåt till stående med rå muskelstyrka och envishet. Det är så häftigt att se sitt eget barn utvecklas och erövra nya förmågor.

Idag har vi varit trötta. Malin har tränat och Jonas snickrat lite idag, annars har vi inte fått mycket gjort utöver de dagliga rutinerna. Gottfrid är inne i en intensiv utvecklingsperiod. Han är lika glad som vanligt men det märks på nätterna att han har mycket att bearbeta. Och var bearbetar man bäst? Vid mammas bröst såklart och när mamma tröttnat på att inte få sova så blir det pappa. Trots orolig sömn vaknar han före 6. Så har det varit majoriteten av nätterna sista veckorna och då behöver man få ta det lite lugnt, att hinna vila på dagtid är svårt. Istället fick det bli en tidig kväll och kanske en lugnar natt?! Än så länge sover han bra. Kanske har det blivit färre intryck när vi bara varit hemma idag förutom en liten promenad med Hilda.

Vad är det junior utvecklar då? Ja främst motoriken just nu. Han har fått riktigt bra kroppskontroll de senaste dagarna och kommer faktiskt dit han vill nu, sätter sig nästan själv och kan lägga sig på mage från sittande. Han kommer lätt upp på alla fyra men kryper inte än. Däremot försöker han resa sig mot saker. Det går undan nu, dags att barnsäkra för idag fick han sin första bula. Nu ska jag sova!
Godnatt

Igår hade vi studiedag här i Storfors. Jag tyckte den var väldigt bra, några kollegor tyckte inte alls om den. De kände sig påhoppade och kränkta och ansåg att föreläsarna bara berättade vad vi gör fel. Sen dess har jag funderar på varför det är så med vissa människor att de alltid tar allt så personligt. Ibland behöver man bara öppna öronen och lyssna mellan orden precis som att man måste läsa mellan raderna för att se, vad är budskapet? Vilka verktyg vill den här personen ge mig? Man behöver ju inte hålla med om allt men om man går in med inställningen att det kommer bli skit från början så blir det skit och man utvecklas inte ett dugg som människa, eller lärare, eller vad du nu är. Här är några saker som jag vill ta med mig från gårdagen.
- psykologisk och pedagogisk forskning som är evidensbaserad betyder bara att det var det som stämde in på flest, inte på majoriteten.
- det är individuellt vad som funkar på olika personer men det finns många bevis på vad som inte funkar.
- den som tar ansvar har makten att påverka.
- den som kan uppföra sig, gör det.
- alla människor vill tillhöra en social gemenskap.


Och, det finns alldeles för många gnäll-rövar i världen. Testa att byta glasögon ett tag, sätt på dig ett par som ger ett filter av optimism och nyfikenhet så kanske du också lär dig nåt om dig själv och andra människor. Det mår man bra av.

När man kommer ihåg att stanna upp i all vardagshets påminns man om varför vi blev så förälskade i den här platsen. Solen har ett väldigt speciellt ljus över den här platsen och ger vår gård så många vackra nyanser. När mörkret sänker sig efter en solig dag fortsätter det vackra himlaskådespelet. Två kvällar i rad har det varit stjärnklart och långt från gatulampornas sken kan man njuta av hur liten man är i stora universum genom att blicka ut över stjärnhimlen. Det finns otroligt många prickar på himlen sim bara syns i mörker. Månen kastar dessutom sitt ljus över gården och gläntan vi bor i får ett nattligt skimmer. Här är naturen ostörd, vacker och mäktig.

Stjärnklara nätter ger kalla morgnar och idag var det hård frost på bilrutan. Istället för att låta det bli en stress tog jag tid på mig att låta det smälta, lyssnade på skogen runt omkring och hörde vacker fågelsång. Jag vill verkligen bli bättre på fågelläten för jag har ingen aning om vilken sorts fågel det är men den hörs på soliga vårmorgnar och sjunger så otroligt vackert. När man stannar upp och låter naturen välla in över en hör man att fler fåglar har vaknat till liv runt omkring och flera olika läten kommer från skogen runtomkring. Några fåglar som dock verkar ha uppskattat friheten lite väl är de nya hönorna. Två saknades idag vid inräkningen, de kanske skulle ha gått i inhägnad till att börja med men det är lite för sent för det nu. Om de inte kan gå fritt vill jag inte ha höns. De ska få gå fritt och må bra tills naturen vill annorlunda! Jag vill leva och jag vill dö, på Söränga?

Här kommer lite bilder från senaste dagarna!

Gottfrid och Jonas dansar.

Natt-ugglan

Hos Anna och Mattias.

Krypträning

Små vårtecken

Idag är mina muskler spagetti, jäklar vilken bra träning jag fick igår, undrar om jag orkar lyfta Gottfrid i kväll när Jonas jobbar!

Den här helgen har varit riktigt bra! Gottfrid har fortsatt krångla lite på nätterna men förutom det har allt varit bra. I lördags hade vi roligt med våra kompisar på varsitt håll. Jonas här hemma med sina bästa vänner som hjälpte till att snickra på övervåningen, dricka öl, prata minnen, äta gott och skratta så de fick ont i magen. Jag och Gottfrid åkte (nästan) till Dalarna för att hälsa på Anna (och Mattias) som jag lyckades bli riktigt god vän med under tiden jag bodde i Ludvika. Det är alltid lika kul att träffa henne och det känns alltid som om man behöver dubbelt så mycket tid för att hinna prata klart. De bjöd på god mat och myspys i sin stuga med utsikt över sjön Hörken. Räven kom på besök också men honom fick jag ingen bild på för jag ammade Gottfrid just då. Gottfrid var en riktig solstråle hela tiden som vanligt. Det var bara bilfärden dit som var lite tråkig med sol i ögonen och att sitta fastspänd mer än en timme. Hem åkte vi när han skulle sova för natten och han vaknade inte en enda gång i bilen men väl hemma var det ett evigt hängande på mammas bröst halva natten!

Söndagen hade vi hemmadag och fixade hemma och njöt av våren som kommit hit redan. Vi släppte ut hönorna som fick spritt i bena och till sist vågade sig även några av de nya hönorna ut. De är så fula och sköra de där gamla burhönsen, vissa klarar knappt av att hoppa in i luckan igen när de varit ute. Det måste vara märkligt att få komma ut när man bott i en bur hela livet. En höna fick nog lite väl god smak på friheten för sist jag såg henne lunkade hon iväg över gärdena mot skogen. Antingen tänkte hon bli skogshöna eller rävmat. Det var mörkt när jag stängde åt dem idag så jag får se i morgon om hon hittade hem igen eller om Mikkel har fått sig ett enkelt byte. Nackdelen med att släppa ut hönorna igen är att det helt plötsligt värps mindre. De värper säkerligen ute någonstans men eftersom de går helt fritt så är det i stort sett omöjligt att hitta var de har lagt dem!

Helgen avsluatdes oväntat positivt med att de krångliga nätterna tog slut, eller åtminstonne en paus. Fråna att ha vaknat 4-5 gånger natten före sov Gottfrid för första gången hela natten i ett svep natten mellan söndag och måndag, en riktig milstolpe. Mellan kl 20 och 06 vakande han inte en enda gång. Tyvärr kan ju inte mjölkstinna mamma säga det samma. När brösten som nu är vana vid högproduktion under natten började värka kom även modersintinkten runt 3 och sedan dess vaknade jag nog varje halvtimme för att lyssna om han fortfarande levde. Vi får väl se hur det blir i natt, nu har han sovit gott i två timmar och även mor och far i huset ska krypa till kojs strax. Tanken var att jag skulle lägga in lite bilder också men iTunes uppdateras och står bara och tuggar och jag är trött så bilderna får komma en annan dag!

Natti natt!

Kramar Malin