Idag har vi firat Allan hela dagen. När man fått ett nytt syskon är det lätt att hamna lite i kläm så idag har vi försökt att verkligen fokusera på ?mellanbarnet?. Vi har nog lyckats rätt bra för det har varit några surperioder under dagen för Gottfrid som gärna alltid vill vara först och få bestämma.

Vi smög upp vid sju och sjöng och gav paket i sängen, inga dyra saker men han var så glad ändå för sin polis-SUV och grävmaskin. Sedan blev det pannkakor till frukost efter Allans önskemål. Jag hade pyntat köket lite i går kväll med vimplar och ballonger. Han blev jätteglad! Att fylla tre är verkligen en fröjd. Det är första gången ett barn är medveten om vad det innebär att fylla år.

Efter lite lat morgon framför olika skärmar var det dags att baka tårta. Äppeltårta hade Allan bestämt och såklart ville lille herr ?Kan själv? hjälpa till. Till lunch blev det pannkaka igen och lite överbliven pasta från gårdagen.

Sedan var barnen och Jonas ute några timmar för att leka och härja. Kl 15 kom farmor och farfar och Ann-Catrin för att ha kalas. Vi fikade och lekte lite lekar.

Dagen avslutades på pizzerian, kebabtallrik fick bli födelsedagsmiddag idag. Sedan somnade födelsedagsbarnet i bilen på ICA-parkeringen kl 18.15

Nu är vi fem i familjen här på Söderängen och en vecka har hunnit gå sedan bebisen kom. Det var en lite krokig resa på slutet men när hon väl kom så var det i en rasande fart.

När jag är gravid sover jag som så många andra väldigt dåligt och likaså denna gången. De sista tre månaderna har det varit många sömnlösa nätter, stress och en del oro. När vi då kom in i december började jag bli väldigt trött och mitt psykiska mående började bli påverkat. Så när jag gått en vecka över tiden och legat sömnlös några nätter i rad kände jag att det var dags att försöka få ut bebisen och ringde specialistmödravården fredagen den 20 dec. Först blev jag nekad att komma eftersom det var fullbokat men någon gång under dagen ändrade landstinget sina riktlinjer och plötsligt ringde de upp och sa att jag var välkommen in på en bedömning eftersom jag var i vecka 41+1 och hade känt oro. Jonas kom hem från jobbet, vi packade in väska i bilen och höll tummarna för att det skulle bli bebis. Pojkarna fick vara hos farmor och farfar.

På sjukhuset fick vi träffa en läkare som pratade med oss och gjorde en vaginal undersökning och hinnsvepning. Det resulterade i att jag blev uppskriven på en lista på förlossningen för igångsättning. De skulle ringa när de hade lugnt och kunde sätt igång mig. Dock tyckte han att läget var väldigt gynnsamt för hinnsvepningen och rådde oss att stanna i stan några timmar för att se om det skulle komma igång av sig själv. Vi åkte till Ikea och mycket riktigt fick jag starkare och starkare sammandragningar men efter några timmar klingade det av och sedan slutade de tvärt. Vi hade redan bestämt att pojkarna skulle få sova hos farmor och farfar. De skulle få en riktig toppenhelg med sina kusiner som alla tre var där för att fira Lill-jul. Uppgivna bestämde vi oss för att åka hem när sammandragningarna klingade av. I bilen på väg hem tog de dock fart lite igen men vi bestämde oss för att åka hem och ta en pizza och ta hand om hundarna för att se hur det skulle utvecklas, när vi kom hem fortsatte det några timmar till men till sist slutade det helt. Besviken och trött gick jag och lade mig och fick faktiskt sova hyfsat.

På lördagen åkte vi till Jonas familj och hade en mysig dag med korvgrillning, kolbullar, julklappsspel och umgänge. På Förlossningen hade de fullt upp och kroppen hade inga indikationer på att vilja starta igång igen. På söndagen var det bestämt att vi skulle fira jul men varken jag eller jonas var upplagda för den typen av umgänge en dag till. Jag hade knappt sovit någonting och tyckte att bebisen var slöare än vanligt så när vi ringde förlossningen på förmiddagen och de inte hade tid för ingångsättning då heller var vi riktigt uppgivna och bad om att få en ny undersökning och en insomningstablett. Vi bestämde oss för att inte åka hem utan bebis så efter ännu en hinnsvepning checkade vi in på patienthotellet för att kunna komma med kortare varsel. Efter en lunch på Subway åkte vi och checkade in och jag fick några timmars sömn äntligen. Efter kvällsmat och lite tv-tittande ringde de äntligen strax före nio på kvällen och sade att de hade det lugnt.

Doktorn som undersökte mig på fredagen trodde att det skulle räcka med att ta hål på fosterhinnorna men nu tyckte de att livmodertappen var lite för omogen trots att den var ganska kort och mjuk och jag var 4 cm öppen. Det beslutades att jag skulle ta några doser med cytotek i munnen. En varannan timme maximalt 8 gånger. Barnmorskan trodde att det skulle räcka med två doser. Efter två doser hade det inte hänt någonting så vi fortsatte hela natten och förmiddagen innan jag fick ordentliga sammandragningar. Efter den sista dosen var det dags att vänta i sex timmar för en ny bedömning om nästa steg. Under den tiden började sammandragningarna ännu en gång att klinga av och komma allt mer sällan. När barnmorskan undersökte mig vid åtta på kvällen (ett dygn efter igångsättandet) hade det fortfarande inte det sista av tappen utplånats. Hon trodde att läkaren skulle besluta om ett vilodygn och förberedde oss på att vi kanske skulle få åka hem och fira jul innan vi fick komma in för ett nytt försök. Hon kopplade en sista kurva på magen för att mäta hjärtljud och sammandragningar innan hon skulle prata med läkaren. Vi var trötta och väldigt less vid det här laget. Jag hade sammandragningar ungefär var femte till tionde minut så vi var överens om att åtminstone stanna på patienthotellet under natten om vi skulle bli utskrivna. När barnmorskan kom tillbaka vid niotiden blev vi därför väldigt paffa när doktorn hade bestämt att de trots allt skulle ta hål på fosterhinnorna för att se om förlossningsvärkarna skulle komma igång.

Så efter toabesök och flytt in till förlossningssalen tog barnmorskan hål på vattnet strax efter halv tio på kvällen. Vi konstaterade att det troligtvis skulle bli en julaftonsbebis men var nöjda med att en väldigt utdragen historia äntligen skulle få resultat. Efter bara någon minut fick jag en riktigt kraftig värk. Strax kom ännu en som fick mig att svära. Jag kunde inte minnas att det gjort så bedrövligt ont i starten de andra gångerna. Värkarna kom rätt och gjorde rejält ont. Jag insåg att om det ska hålla på såhär kommer jag behöva bedövning. Efter ca 10 minuter var det skiftbyte. Den nya barnmorskan fick informationen om att de nyss tagit vattnet och att jag var ca 4 cm öppen, huvudet ganska högt upp o av. Jag var mitt i en värk men hann tänka att detta nog inte var sant för det kändes att det gick fort. Alla i personalen gick ut för att göra färdigt överlämningen och Jonas fick springa skytteltrafik med en handduk för att blöta den och trycka mot min panna. Det kändes som om jag kokade i varje värk. Jag ville vrida mig av smärta och bara skrika rakt ut för värkarna kom så tätt och gjorde så fruktansvärt ont. Jag började få panik och bad Jonas att ringa på klockan för att jag skulle få hjälp. Han började springa runt i hela rummet som en yr höna, det visade sig att de hade glömt att plocka fram larmknappen och det kändes som en evighet innan han hittade en knapp vid dörren.

strax kom undersköterskan in och frågade vad vi ville och hon gick ut igen för att hämta barnmorskan så jag skulle få smärtlindring. I nästa värk kände jag att det verkligen började trycka på neråt. Panikslagen sa jag åt Jonas att trycka på knappen igen. Jag halvsatt fortfarande i sängen och kände att jag var tvungen att lägga mig på sidan för att få någon slags kontroll över min kropp igen. Återigen var det lite pill med att hitta knapparna för att få ner huvudändan på sängen. När barnmorskan kom in låg jag me benet redo i luften. Hon fick av mig trosan och såg att huvudet var på väg ut. Hon hann precis guida mig genom krystvärkarna så att bebisen inte skulle flyga ut i full fart. I fyra minuter var hon i salen innan bebisen var ute. Bebisen var lite chockad av den snabba resan och fick ligga och ta igen sig en stund innan hon fick komma upp på bröstet men då skrek hon så fint och började snabbt att amma. Klockan 22.13 den 23 december 2019 är hon född. 3810 gram och 53 cm lång och frisk och fin.

Morgonen efter ( på julafton) blev hon läkarundersökt och sedan åkte vi hem. Allt har funkat perfekt denna första veckan och alla i familjen mår bra. Jag är såklart fortfarande trött och sover dåligt men mår bättre psykiskt nu. Den håglösa känslan av meningslöshet är försvunnen och mycket av stressen och oron har börjat släppa. Storebröderna är så stolta och kärleksfulla och vi har massor med familjetid nu när det är jullov.

Det har inte blivit något bloggande de senaste åren tyvärr. Det känns tråkigt för även om vi dokumenterar våra minnen på andra sätt så är det inte samma som att ha det i text. Det är svårt att uppdatera om allt som hänt de senaste åren men det är ju såklart mycket stort som smått.

Huset har genomgått stora förändringar men är långt ifrån färdigt. Barnen har åtminstone exempelvis fått nya rum och för ett år sedan satte vi en ny (begagnad) trappa som gjorde om planlösningen radikalt. Nyligen har vi fått spånskiva och isolering färdig i utbygget på övervåningen men just nu planerar vi en paus i renovering och stora byggnationer för det är andra grejer på gång.

Just nu är vi i väntans tider och är nervösa inför om lillasyster i magen hinner komma före jul. BF var igår men än så länge ligger hon högt upp i magen och verkar inte sugen alls på att komma ut. Vi var väldigt överens om att vi var färdiga med två barn. Det har varit så intensivt med allt jobb, huset, väldigt energisk lillebror, hundar och annat som tar vår tid så att vi väntar ett tredje barn har överraskat många. Det hela började för ett år sedan när Jonas helt plötsligt blev lite sugen på ett till barn. Efter en väldigt intensiv men ganska kort övertalningskampanj gick jag med på att ta ut min spiral men inte aktivt försöka få barn. Jag sa att vi kan köra utan skydd i ett år och se om ödet är på Jonas sida. De andra graviditerna har varit ganska tuffa med foglossningar, halsbränna och dålig sömn så jag var inte så sugen på att vara gravid igen.

Den 14 februari var jag hos barnmorskan och tog ut spiralen. Jag fick en blödning efter några dagar men efter det kom mensen inte igång men det var inget jag brydde mig så mycket om då jag hört att det kan ta tid efter hormonspiralen.

Under påsken som var ganska sent i april noterade jag att mina bröst verkade ha blivit större. Jag hade även varit tröttare än vanligt i några veckor men det var typ alla andra på jobbet också så det var inte heller så konstigt. Hur som helst så bestämde jag mig för att göra ett graviditetstest för att vara på den säkra sidan. Det visade positivt på bara några få sekunder. Jag blev verkligen chockad trots att jag visste att möjligheten fanns. Det var många tankar och känslor att hantera de närmaste veckorna. Dessutom visste vi inte hur långt gången jag var och jag hade inte riktigt hunnit bestämma om jag ville ha ett tredje barn. Några veckor senare gjorde vi ett ultraljud och så fort jag såg den lilla lilla bebisen på skärmen försvann alla tvivel. Självklart skulle vi ha ett tredje barn. Det visade sig vara tio veckor stort och lite för litet för KUB. Så den 3 juni fick vi förmånen att ha ett ultraljud till.

Sen har det för det mesta gått rätt fort framåt. Jag har mått bra nästan hela tiden. Tränade ganska långt in i graviditeten och har haft väldigt lite besvär av foglossning jämfört med de andra två. Energinivån har också varit på en rätt bra nivå ända fram till slutet förutom några korta perioder. Under graviditetsvecka 26 fick jag en liten blödning som nog oroade de flesta utom mig själv. Det blev några dagar på sjukhus, en veckas vila hemma och en tid med restriktioner men allt har fortsatt varit normalt efter den incidenten.

Under höstterminen har jag blivit större, tyngre och också tröttare men fortsatt må bra. Nu är det som sagt lite övertid och nu har magen hunnit bli stor.

Väskan är packad och klar och vi är mer otåliga än vi någonsin varit att få träffa vår lilla bebis. Det är helt ofattbart att jag ens varit tveksam till ett tredje barn för nu är hon så efterlängtad. Tänk att det dessutom är en tjej som var det Jonas så starkt önskade. Man kan väl konstatera att ödet verkligen var på hans sida!

Oj oj oj! Nu har det gått sådär ofantligt lång tid sedan jag bloggade igen. Sommaren har varit bra och gått fort, vi har åkt mycket bil och träffat många härliga människor. Ska jag skriva om allt kommer det ta hela natten. Här är några smakprov.

Vi började sommaren i Kärrbacksstrand och slutade den för med Gottfrids fyraårsdag.

Vi har bott i husvagn och varit på High chapparall

Vi har varit i Jämtland och Jonas förverkligade en idé att cykla till Hammarstrand.

Vi har gjort massa andra roliga saker också så den där verandan blev inte färdig den här sommaren heller men det går långsamt framåt. Grönsakslandet och ogräset växer ifrån mig som vanligt men äppelträdet har fått sina första äpplen! I skogen växer massor med bär och svamp. Hjortron och kantareller har vi hunnit få i frysen. Fisk, vildsvin och rådjur har också fångats in och väntar på att bli mat. Så allt som allt blev det en bra sommar även om den har kantats av en del sorg också.

Hur är det med familjen då? Allan utvecklas massor, han kryper nu, drar sig upp till stående, leker och babblar. Äter mat med god aptit men även bröstmjölk. Han är för det mesta glad men har kommit in i den kända seperationsångesten och kan vara ganska klängig och rädd för allt som är främmande, både folk och saker som låter. Nätterna är lite olika, ibland sover han nästan hela och ibland vaknar han varje timme.

Gottfrid har mognat mycket i sommar men är just nu i någon fas där han testar gränser väldigt mycket och inte alls lyssnar på oss vissa dagar. Mycket tjat och bråk med andra ord och vissa dagar bara mys. Han har lekt mycket med sin kusiner men även fått mycket nya kompisar där vi varit. Han är inte alls rädd för att ta kontakt med nya människor, han kan rent av vara lite för intensiv ibland men oftast leker han väldigt bra med andra barn. Senaste tiden har han längtat tillbaka till förskolan mycket och idag började han där igen. Det var nästan omöjligt att få med honom hem för när jag hämtar så är han alltid mitt uppe i leken för alla kompisar går fulla dagar. Han gör allt möjligt för att förhala och gör allt annat än att klä på sig och gå till bilen. Sen har det varit konflikter hela eftermiddagen hemma. Jag ska prata med personalen i morgon och se om vi kan komma på nåt bra sätt att förbereda honom innan jag kommer så det slipper bli så jobbigt att hämta (han höll på så före sommarlovet också). Annars är vardagen igång igen nu, Jonas inledde arbetet i Stockholm och jobbar några dagar så det var pang på med SUPERMAMMA-rollen på en gång, eller kanske snarare, jag gör så gott jag kan för att hålla skeppet flyta de tills han kommer hem igen...

Som sagt är appen vi bloggar i kass och denna gången blev det fel med bilderna så vi försöker igen.

Sedan förra inlägget har jag även hunnit sätta upp delar av panelen på verandan och i kväll ska Jonas och Niklas lägga det sista av taket.

Nu ska jag och Allan på babymassage för första gången :-)

Just nu är det riktig försommar i våra trakter och det behövs lite värme och sol efter en kall vår. I torsdags hade vi arbetsdag hemma med några medhjälpare och kom vidare med verandan äntligen. Tegel på delar av taket är på, lite panel är på och en annan är målad och väntar på att sättas upp. Så skönt och vi är så tacksamma för hjälpen. Dock tar det på krafterna för en ammande småbarnsmor så i två dagar nu har jag varit ganska trött när Jonas har jobbar hela dagarna och tagit det ganska lugnt med barnen. Idag blev det en tur till sommarstugan med pojkarna på eftermiddagen men det var lite för kallt för att doppa sig än. I morgon är Jonas ledig så då kör vi vidare med varannan igen ??.

Här är föresten en före/efter bild på när vi köpte huset och var vi ligger till idag.

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

[Bild]

Så fick vi en bra dag den här veckan ändå, Jonas är visserligen sjuk än så det är väl inte toppen.

Först fick jag sova ovanligt länge i morse, jag har vaknat flera gånger av Allan, värme och drömmar under natten men har somnat om utan större insatser. Allan vaknade sedan efter 6 och efter blöjbyte och lite mys somnade han om och vi slumrade ända till 7.20 innan Gottfrid kom upp.

Sedan fick vi i oss skapligt med frukost efter morgonkissen där G's kiss i pottan såg friskt ut. (Igår var det alldeles grumligt och nästan trögflytande.) Stämningen var allmänt god från start på både mig och barnen och jag började längta till semester och vi pratade om High chapparall. Vädret var inte så lockande så efter frukost blev det lite youtube med klipp från High chapparall och Lucky Luke och Gottfrid fick leka lite med sina vapen inne innan jag och han gick ut medan Allan sov inne med pappa sjukling.

Det var så skönt att komma ut och känna att det fanns energi i kroppen. Jag plockade undan i trädgården och samlade ihop skräp bl a innan Allan vaknade och jag fick gå in och amma och fixa lunch åt mig och Gottfrid. Efter maten hade solen kommit fram, vi åkte till återvinningen med massa skräp och sen hälsade vi på farmor och farfar några timmar och hängde i deras nya utesoffa. Alla tyckte att den var toppen!

När vi kom hem klippte jag och Gottfrid delar av gräset sen upprepades matproceduren (amma - laga mat - äta - disken). Båda barnen bajsade efter maten, Allan fick bada... Sen lägga barnen och bädda rent i sängen. När barnen somnat gick jag ut och fixade lite mer i trädgården, tog hand om alla doppresenterna och fixade i ordning i tvättstugan.

Idag har det helt enkelt varit en vanlig dag där jag inte gjort så mycket och varit normalt trött ;-P Äntligen!

Det där med att hålla bloggen uppdaterad går ju sådär... ;-) appen vi bloggar i är föråldrad och passar kasst med IOS och dagarna går i 180 så det blir inte av.

Allan har i alla fall hunnit bli fyra månader drygt och döptes i helgen. Tack alla som kom och firade! På söndagen gjorde vi färdigt veden och väderprognosen lovade att sommarvädret skulle komma om några dagar. Den här veckan var Jonas i Nyköping och målade, han jobbar ju med det lite då och då utöver brandmansjobbet. Han åkte tidigt i måndags morse och kom hem på torsdagen.

Jag var rätt trött på måndagen efter allt vi hade gjort under helgen så jag tog det ganska lugnt med barnen men åkte till Storfors på förmiddagen för att lämna nyckeln till församlingshemmet och sen tog vi en tur till biblioteket och lämnade tillbaka lite böcker och lekte. På eftermiddagen tog vi en promenad med hundarna annars var vi hemma. I tisdags var jag och Allan på kyrkans babycafé och efter vi hämtat Gottfrid på förskolan gjorde vi lite ärenden i Storfors. Gottfrid var trött så på kvällen kom farmor och passade barnen medan jag rastade hundarna. Det skulle hon inte ha gjort för på onsdagen fick jag hämta Gottfrid på förskolan vid lunch när han mådde dåligt sen bröt magsjukan ut för både honom och mig inom en timme. Det kan vara den värsta dagen hittills som mamma! En unge sjuk som bil ha närhet, en bebis som ammar och själv må så jävla dåligt och ha så ont att man bara vill låsa in sig i ett mörkt rum ensam. Jonas hade ingen möjlighet att komma hem heller förrän dagen efter.

Svärföräldrarna hjälpte med hudarna som givetvis hade det goda omdömet att smita på morgonen därpå också så istället för att komma hem och lösa av mig med barnen fick Jonas åka runt i skogen och leta hund när han kom hem på torsdagsmorgonen. När han väl kom hem gick jag direkt in i gästrummet och sov hela dagen och natten förutom när Allan ville ha mat. På fredagen orkade jag iaf komma upp och fick i mig lite smörgåsar och två korvar men orkade inte göra något produktivt alls. Idag har jag ätit lite bättre men är helt kraftlös än och återigen själv med barnen. Jonas skulle haft övning hela dagen men han fick spendera dagen på toa/i gästrummet jag nyss bäddat ur kvällen före. Gottfrid har också haft väldigt lite energi och ätit yttepyttelite men något bättre idag. Han har varit piggare idag men inte helt bra. Dock full med rackartyg, som att man måste kompensera för de dagarna man inte orkat busa.

Hoppas vi mår bra i morgon då så vi får EN bra dag den här veckan!