Likt slutstriden i en riktig actionrulle reser sig alltid ett övertrött barn i sin säng just som man tror att striden är vunnen och ger sitt yttersta för att besegra sin motståndare. Nu ligger han dock och sover gott i sin säng och jag har lite söndagsjobb att avverka innan jag kan ansluta till sovrummet.

I helgen har vi festat ut julen ordentligt. I går var jag, Gottfrid och hans farmor på julgransplundring i församlingshemmet och idag var vi på brandstationen hela familjen. I församlingshemmet var det mysigt och kul med flera av kompisarna från förskolan. På pappas jobb var det spännande med alla nya barn och de fina brandbilarna och långa korridorerna. Ringdanser var en ny och rolig erfarenhet tyckte Gottfrid. Att tomten kom med godispåsar var också väldigt populärt. Att mamma är så snål på tilldelningen av godiset är mindre roligt. Nu ska jag jobba undan det nödvändigaste sen sova! Man blir trött av alla kalas.

Soffan byttes snabbt mot skogen idag när jag såg väderprognosen. Hilda behövde rastas ordentligt idag men det skulle tydligen bli snöstorm. Gottfrid fick åka på ryggen och vi tog en mysig skogspromenad samtidigt som några lätta snöflingor började virvla i luften. Jag måste bara tillägga att bärstolen är fruktansvärd. Det är betydligt skönare med bärsele men den är så svår att få på sig när man är själv. Jonas och Ajna är och jagar, utan vargmöten förhoppningsvis. Hon behöver ordentlig stimuleras nu. En av Gottfrids skor var helt söndertuggad i morse. Nu har det börjat snöa rejält så vi får se hur länge de härdar ut i skogen.

För två timma sedan!

Nu!

För ett tag sedan fick vi en fråga här på bloggen om att vara med i ett tidningsreportage. Det kändes som en väldigt positiv respons på bloggen så vi nappade. Idag kunde vi läsa resultatet, jättefint reportage om vårt idylliska liv. Givetvis är inte vårt liv så idylliskt alla dagar och de senatste dagarna har varit ganska tungrodda så det piggade upp. Tidningen finns bara att köpa i Värmland och trycks i liten upplaga men det är kul att få uppmärksamhet för det tar ju lite tid att blogga. Positiv respons gör ju att man orkar skriva mer för då vet man att det finns de som tycker om att läsa det man skriver. Här kan ni se hur reportaget ser ut.

Ikväll jobbar Jonas och jag har trots det fått lite egentid ikväll. Gottfrid har krånglat massor kring läggningen sista tiden och visar en del tecken på seperationsångest även på dagarna. Redan igår bestämde jag mig för att idag skulle jag få honom att somna i sin säng igen så jag laddade tålamodet hela dagen. Hela läggningsrutinen rullade på bra. Efter pyjamas och tandborsten ville han sova på en gång. Han klev direkt från badrummet till trappan och började rycka i grinden. Två böcker nöjde han sig med idag sen satte jag honom i sängen. Jag lade mig bekvämt på puffen bredvid spjälsängen och la in en hand i sängen, blundade och svävade iväg i tanken. Gottfrid testade allt möjligt, gnälla, sjunga, stå, gunga, trampa på mitt ansikte osv men jag bara låg där tyst och sov räv. Efter ca 40 minuter somnade han till sist utan gråt. Jag hade förberett mig på att få härda ut hela kvällen så det var en positiv överraskning. Nu gäller det bara att vara lika bestämd några kvällar till så har vi nog en smidig kvällsrutin igen.

Jag skriver inte lika bra som Malin, men jag är en jäkel på att ladda upp bilder!??
I onsdags va farfar Lars-Olov, jag och Gottfrid till Torskbäcken och pimplade röding. Det gick hyggligt!? För oss är det viktigt att Gottfrid lär sig vart maten kommer ifrån och att man ska behandla den med respekt. Att kött och fisk inte bara är ngt som finns på affären utan att de är/ har varit ett levande djur. Ja, jag vet! Han är bara 1,5 år! ? men om man växer upp med det tänket så tror jag att han kommer att bli en sund pojke som behandlar alla levande ting med respekt. Även om han blir jägare som pappan, för er som inte är pålästa så är faktiskt 98% av jägarkåren genuina djurvänner.

Farfar och Gottfrid

Far och son! Hörselskydden var från början till för att hålla den ngt för stora mössan på plats när vi gick  genom skogen, sen vägrade han att ta av sig dom.

Liten spjuver......

Dagens fångst! Fast fiskarna va väldigt läskiga :-)

Utelunchen är den bästa tycker Gottfrid

Hälsade på ko,kalv och kviga på vägen hem.

Den här dagen blev inte riktigt som det var tänkt. Idag åkte vi hela familjen ut i skogen för att jaga, eller ja, träna Ajna och eventuellt sikta mot en tjäder om vi råkade gå på en. Vi packade picknickkorg och bärsele, pälsade på oss massor med kläder mot den tiogradiga kylan och begav oss ut i skogen. Det var en fin dag, kall, klar och hög luft. Jag satte Gottfrid på ryggen när vi kom fram till vår ruta och Jonas hade hand om Ajna och bössa. Både jag och Gottfrid tycker det är mysigt att följa med ut i skogen då och då. Idag var det fruset på marken och det knastrade högt när vi gick. "Idag får vi inte se nåt vilt, så som vi brakar fram tänkte jag". Vi gick en bit över ett hygge och vände sedan in i en tät granskog. Uppe på en kulle stannar vi och viskade lite, vi såg några korpar som cirkulerade en bit framför oss. Vi skämtade om att det var högre straff på att skjuta en av våra vanligaste fåglar än att köra på ett barn utanför en skola.

Ajna som har hunnit bli 9 månader har börjat hitta de rätta takterna och skäller fina ståndskall nu men idag ville hon inte riktigt söka ut. Hon höll sig nära våra fötter och sprang max 100 meter bort. Vi fortsatte ut på en väg och följde den en bit. Plötsligt höll vi på att trampa på en vargskit, den var full av is så den var inte färsk, vi suckade lite över att man ständigt är rädd för hundarnas liv när man är ute i skogen. Vi funderade lite varför vargar skiter mitt på vägen så ofta, kanske för att markera revir tänkte vi. Men eftersom skiten var någon dag gammal borde den vara någon annanstans nu. Vi fortsatte gå, Ajna sprang iväg på ett litet sök men kom snabbt tillbaka till oss igen. Vi gick ut på en mosse, jag går alltid några steg bakom Jonas, dels är det tungt och lite ostadigt att ha en femtedel av av sin egen vikt på ryggen när man går i terräng dels ska man inte gå framför någon som är beväpnad, även om vapnet hänger på axeln och är omantlat. Det knastrade ordentligt på den frusna marken, solens låga strålar nådde ut över mossen och det gnistrade i rimfrosten. Skogen var vacker och stilla, något prasslade en bit in i skogen. Vi stod tysta och lyssnade, Ajna var en bit bort. Vi hörde inget mer och smög längre ut på mossen.

På en mikrosekund bröts sedan tystnaden och stillheten , Jonas ryckte till och sprang fram, mantlade och höjde bössan, jag hann bara se en silhuett i storlek av en älgkalv springa mellan små tallar och högt gräs innan två varningsskott brände av från bössan. Plötsligt gick allt så väldigt fort och samtidigt i slow motion. Silhutten fryser till, stannar på fläcken och tittar mot oss. En stor varg står femtio meter framför oss och var på väg fram till Ajna som var en bit längre fram. Jonas mantlar om, skriker och gormar till vargen samtidigt som han avfyrar två skott till strax bakom vargen. Tack och lov så stack den då åt motsatt håll. Den skärrade och rädda valpen blev förvirrad och blev tveksam till om hon vågade komma till husse som plötsligt var så desperat och rädd på rösten. Jag visslade också lite och då kom hon. Plötsligt var den vackra mossen en ful och hemsk plats. Vi hade ingen lust alls att vara kvar i skogen och skyndade tillbaka till bilen. Dagen i skogen blev inte alls vad vi hade tänkt den här gången och jag har fått byta lite perspektiv på vargens påstådda skygghet när han visar sig när en hel familj är ute i skogen. När Jonas är med och vi går med bössa känner jag mig trygg men när jag är ute själv med hundarna är jag alltid lite rädd och det kommer inte att bli bättre efter den här erfarenheten, jag kommer tjoa och låta och sjunga som aldrig förr.

När adrenalinet lade sig och pulsen saktat ner bestämde vi oss för att åka till en grillplats och i allafall äta vår picknick. Där grillade vi korv och drack kaffe och varm choklad medan fingrarna frös till is. Jonas fick ont i huvet efter ett tag och vi åkte hem och slappade en liten stund innan han åkte till jobbet vid halv fem.

Ikväll är det bara Gottfrid och jag och han har passat på att gallskrika halva middagen tills jag satte mig på min vanliga plats. Då blev han plötsligt sitt vanliga jag. När jag lyfte ner honom fick jag en hård kram och en puss och han pekade på två tomtar som pussas. 

Då glömde jag bort en liten stund hur jobbiga utvecklingsfaser är. Ända tills han skulle sova. Han vägrade och jag vill inte att sängen ska vara en negativ plats så han fick vara vaken till han kände sig mogen. Halv tio däckade han äntligen i soffan.

[Bild]

Det finns inte mycket som är dåligt med att vara långledig. Vårt enda bekymmer är i alla fall att få junior att sova. Man försöker hålla någon slags rutin men efter sjukdom och lång tid hemifrån har vi inte lyckats komma tillbaka i vår vanliga rutin. Han brukar vanligtvis visa tydligt runt 19 att han vill sova och då stoppar vi om honom, kanske sjunger eller läser om han inte är helt slut sen somnar han i sin säng. Men inte nu längre. Han har skrikit och bråkat och vägrat sova på kvällen i flera dagar och varje dag blir det senare och senare. Nu har han nyss varit uppe och lekt i en extra timme efter ett långdraget misslyckat läggningsförsök vid vanliga läggningstiden. Jag frågade flera gånger om han ville sova men det hade han ingen som helst lust med. Han skulle leka! Men vid kvart över nio nickade han, drog sig i blöjan och gick in på toaletten. Efter blöjbyte lade jag ner honom i sin säng, han blundade, vände sig en gång och sen sov han. Det är en kille som vet vad han vill, tråkigt att vi inte alltid förstår vad han menar. Men det dröjer inte för vad han babblar nu, bara så en mor förstår vad han säger men det märks att språket är på gång. Men även om han börjar göra sig förstådd betyder ju inte det att hans vilja blir lag så frustrationen och skriket får vi nog leva med!

Bilderna laddades inte upp i förra inlägget. Här är de

2014 var året med stort Å för oss. Så mycket vi har gjort och varit med om. Renoverat, varit föräldrar, jobbat och hittat på massa skoj. Jag avslutade året med att avsluta ett projekt, projektet tvättstuga. Nu har vi äntligen en bänkskiva!

[Bild]

Medan jag roade mig med att fixa och skruva (jag tycker faktiskt det är roligt) roade sig pojkarna med att åka fyrhjuling. Det var en arg ettåring som kom in för han ville åka mer, mer, mer!!!

[Bild]